Vattenvägarna har sedan ur- minnes tid varit förenande. Typiskt för de antika högkultu­rerna i t.ex. Nildalen eller Eufrat och Tigris var utvecklade kanal­system. Kanalerna gjorde det möjligt att med låg energiinsats effektivt transportera tunga lass och stora volymer. Som jämförelse kan man ta vad en häst förmår bära eller dra:
100 kilo på ryggen  - 2.000 kilo på vagn   - 10.000 kilo på räls   - 70.000 kilo på kanal.

Drivkrafter
Drivkraften bakom kanalprojekten har nästan alltid varit förbättrad transporteko­nomi. I ett brev från linköpingsbiskopen Hans Brask 1516 till Sten Sture d.y. föreslog han att "up skal skaeres" en kanal mellan Vättern och Östersjön. 1526 återkommer han med sitt förslag. Denna gång till Thure Jönsson Tre Rosor. Nu är även Vänern inkluderad. I brevet utmålas vilka vinster handeln och rikets försvar skulle få av en sådan kanalled.

Öresundstullen
Ett annat argument för en kanal genom Götaland var att man då skulle slippa betala Öresundstull till danskarna. Denna pålaga för handeln fanns sedan 1429 och var en ständig källa till irritation. Tullen erlades i Helsingör av varje passerande fartyg.

Kanalerna - första infrastruktursystemet
Gusav Vasa insåg fördelarna men något kanalprojekt kom inte till stånd. Under Stormaktstiden diskuterades kanalbyggande i Göta älv för att förbättra transport­ekonomin för bergsbruket.
Först under 1700-talet fick kanalprojekten i Sverige fastare konturer. Inspirerade av den stora kanalutbyggnaden i England började man i Sverige att planera det första infrastruktursystemet i Sverige. Det bestod av kanaler som skulle sam­manbinda Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Staten skulle stå för de stora sammanbindande kanalerna och de privata företagen för anslutande kanaler.

Strid mellan Söderköping och Norrköping
1740 fattade ständerna beslut om att bygga en flottled mellan Vättern och Norrköping. Men linköpingsbiskopen Anreas Rhyzelius var inte nöjd utan agerade livfullt för nödvändigheten av en Göta kanal mellan Vättern och Söderköping. Strid uppstod då mellan de styrande i Norrköping och Söder­köping.
Två lantmäteriingengörer Jonas Collin och Olof Gran engagerades 1754 för att rekognosera en båtled med slussar mellan Vättern och Norrköping. En av deras kartor presenteras här under  Kanalkartor/Borensberg.

Men magistraten i Söderköping gav inte upp. Efter ett långvarigt lobbyarbete lyckades man få riksdagen med på en ändring. 1772 års beslöts utan särskild motivering att kanalen skulle dras mellan Vättern och Söderköping. Samtidigt utsåg Gustav III generalkvartermästare Carl Fredrik von Röök. Von Röök avlämnade sitt kanalförslag 1774. Det är kartdelen som här presenteras under Kanalkartor/Östergötland. Till sin hjälp hade von Röök den konstnärligt lagde kartografen och konduktören Eric Myrén vid  Fortifika­tions­förvaltningen. Von Röök byggde sitt förslag på tidigare nämnde Collins rekognoseringar. Han undersökte båda alternativen med kanalens utlopp vid Norrköping respektive Söderköping, men stannade för det senare.

Kanalbyggnadstekniken ändras
Von Rööks kanalförslag utgick från den gamla kanalbyggnadstekniken. Den innebar att man så mycket som möjligt utnyttjade de naturliga vattendragen. Omkring 1780 sker ett teknikgenombrott och man börjar istället att samla de nödvändiga slussarna i trappor på så få ställen som möjligt. Och när det gällde kanalsträckningen följde man höjdkurvan. Den nya tekniken innebar lägre byggnads- och underhållskostnader samt bättre trafikekonomi.
( Se vidare: Våtgrävningsmetoden och Torrgrävningsmetoden)

Nya kanaltekniken anammas
En av företrädarna för den nya kanaltekniken var slussbyggaren Daniel Thunberg från Trollhätte kanalverk. Han kritiserade och dömde ut von Rööks kanalförslag. Det ledde till att han själv fick uppdraget att tillsammans med sin lärjunge Elias Schweder 1784 lägga fram ett nytt kanalförslag, nu för hela sträckan Vänern-Östersjön. (Se Kanalkartor/Västergötland).
På översiktskartor, t.ex.Kanalkartor/Borenshult, kan man se både von Rööks och Thunbergs kanalförslag inlagda.

Baltzar von Platen träder in på scenen
Efter en rekordsnabb karriär vid flottan tog Balzar von Platen 1797 avsked med amirals grad från flottan. Följande år slog han sig ner på Frugården på Vänersnäs. Första gången von Platen kom i kontakt med kanal­byggande var 1795 då han såg arbetena på Trollhättekanal. Han tog starka intryck och tre år senare invaldes han som ledamot i Trollhätte kanals styrelse. Han fick på så sätt nära kontakt med den tidens främsta kanalingenjörer. Entusiasmen höll i sig och 1806 utgav han sin "Avhandling om Canaler genom Sverige medt särskilt avseende å Wenerns sammanbindande med Östersjön".
Von Platen stödde allt väsentligt Daniel Thunbergs förslag till Göta kanal från 1784. Med järnvilja arbetade han på att få till stånd Göta kanal som en självklar fortsättning på Trollhätte kanal, invigd år 1800. Han reste utrikes för att på ort och ställe studera kanalbyggande i Skottland, Frankrike och Tyskland. Särskilt imponerades han av den franska Canal du Midi, byggd 1681 och med en höjd­skillnad på över 200 m. 1808 fick han kung Gustav IV Adolfs stöd i att "företaga och fullborda det riksgagneliga arbetet".

Brittiske kanalbyggaren Thomas Telford inbjuds
I augusti samma år inbjöds den berömde brittiske kanalbyggaren Thomas Telford att tillsammans med två medhjälpare inspektera och godkänna Thunbergs kanal­sträckning. Endast smärre änd- ringar företogs. De markerades med rödpenna. (Se Husbyfjöl t.h.)
Thelford fick också i uppdrag att utföra en kostnadsberäkning för Göta kanalbygget.

Byggnadslov ges i privilegiebrev
I riksdagen agerade återigen en linköpingsbiskop för Göta kanal. Denna gång var det Carl von Rosenstein som 1809 motionerade i riksdagen. Diskussionen i riksdagen blev livlig. Den nytillträdde kung Karl XIV Johan agerade till von Platens förmån. Den 10 oktober 1809 översändes riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om att igångsätta kanalarbetena.
Ett halvår senare den 11 april 1810 utfärdades "Kungl. Maj:ts nådiga privilegium för Götha Canal Bolag". En månad senare togs de första spadtagen i Motala på Östgötasidan och i Forsvik på Västgötasidan. Det storslagna Göta kanalbygget var äntligen igång!