Öfversigt af väderleken och sjukdomarne uti Sigtuna District under år 1836.

Januari Månad ingeck med ojemnt snötäckt mark, starkt tillfrusna sjöar och kall vinter. Väderleken var i början klar och torr, men blef redan efter första veckans förlopp, ostadig, mulen, med nederbörd och blåsig, med häftiga omskiften ända till månadens slut. Klart: 7 d., Mulet: 24, hvaraf Regn 6 och Snö 7 d.

Temperaturen i början 12-16 grader k. men blef sedan ombytlig. Den var lägst den 1:ta -16 grader k. och högst den 29:de 4 grader W. middagstiden. Winden var i allmänhet ostadig, mäst mulen NV. Eller SV., alldrig O, blåsig. N: 13. d. W: 6. d. S: 12 d. Blåst: 18 d. Måttlig. bl. 12 d. lugn 1 d. Storm den 15:de och 22-23:die S.V.

Under Februari Månad fortfor samma ostadiga väderlek med hastiga ombyten från kall vinter till blid och från tö till snö.

Klart: 11 d., Mulet: 20, hvaraf Regn: 2., Snö: 9.

Temperaturen var likaledes ojemn. Thermometern stod lägst den 18:de 15 grader k. och högst den 22:dra 3 grader. W. middagstiden.

Winden var i allmänhet blåsig, mäst nordlig eller N.Vest. - N: 12 d. W: 10 d. S: 5 d. O: 3 d. Blåst: 15 d. Måttl:bl: 12. mäst lugn: 3 d.

I början af Mars Månad inträffade ett 14 dagar uthållande töväder, utan blåst och med betydlig nederbörd, än Regn och än Snöslask, medförande barmark och vårlik väderlek, hvilken, efter medlet mera blåsig, med undantag af ett par dagars (den 18:de och 19:de) vinter, mild, mulen och våt fortfor till månadens slut. Klart: 6 d., Mulet: 5 d., Regn: 17 d. Snö: 3 d.

Temperaturen var, med undantag af den 18:de och 19:de, i allmänhet några grader (1-6 grader) så väl på dagarne som nätterne, ty nattfrost inträffade icke mer än 4 gånger under hela månaden. Den lägsta temperaturen var den 19:de 11 grader k. och den högsta observerades den 23:die 8 grader v.

Vinden var under hela första hälften af månaden för det mästa W-S med föga blåst, men blef under sednare hälften mera blåsig och ostadig. N: 4 d., S: 10 d., W: 15 d., O: 2 d., Blåst: 12 d. Måttlig bl: 14 d. Mäst lugn: 3 d.

Liksom i slutet af 1835 var Helsotillståndet i början af detta år öfverhufvud ganska godt. Rhymatiska och Inflammatoriska flussfebrar förekommo väl, ehuru sparsamt, äfvensom local fluss i munnens och respirationsorganernes slemhinna, men sjukligheten var under februari månad i tilltagande och inflamatoriska flussfebrar, luninflammationer och hetsiga nerffebrar träffas då ganska allmänt. I Mars månad steg sjukligheten på en gång till en ganska betydlig höjd och en rent catarrhalisk constitution utvecklade sig hastigt i en epidemisk flussfeber som med ens blef så allmän att den angrep nästan hvarannan person. Den förekom under olika former och upphörde efter ett par veckor. Symptomerne voro, i lindrigaste graden: blott obetydliga feberrörelser med snufva och rinnande ögon; i högre grad tillstötte halsfluss, hosta (isthmitis eller bronchitis), hos somliga med starkare feber och betydligare bröstlidande. Den vanligaste formen var dock lindrig feber med stark snufva (piprinnande näsa och ögon) oren tunga, hufvudvärk samt hosta och håll. Afförande och diaphoretica voro de vanligaste medlen; sällan behöfdes åderlåtning om ej hos starka blodfulla subjekter. Förloppet var 3-5 dagar eller längre. Hos äldre personer och dem som hade fallenhet för bröstaffectioner, antog sjukdomen understundom en alfvarsammare och caracter med långvarigt förlopp, nervöst lynne och stor fallenhet för torsk. I slutet af Mars sedan mera blåsig väderlek inträffat aftog sjukligheten åter och sjukdoms lynnet blef mera Rhymatiskt Catarrhalt. Under Januari uppkom i ett par byar af Husby Odensala S:n en nerffeber som fortfor under hela februari och ej upphörde förr än i Mars. Den fanns hos somliga under form af Bronchitis asthenica hos andra som en ren nerffeber. Den började med heshet eller oförmögenhet att tala men föga hosta, tröghet, hufvudvärk, mattighet, på kanterne belagd tunga, trög stolgång, matleda och nerfsymptomer tillstötte under dess tilltagande. Den hade ett långsamt förlopp af 2-3 veckor och lång convalesens.

Under April Månad var Väderleken i allmänhet ostlig, men mäst kall, mulen och våt; i medlet af månaden inträffade dock några klara, vackra dagar. Klart: 10 d., Mulet: 20 d., hvaraf 13 med Regn och 3. med snö.

Temperaturen var temeligt jemn, i allmänhet ett par grader v. äfven på nätterne. Den var lägst den 5:te 1 grad k., högst den 24:de 11 grader v.

Vinden, i början ombytlig O-N, blef sedan stadig S. hela månaden blåsig. N: 7. d., O: 4 d. S: 15., w: 4 d; Stark blåst. 15 d., Måtl. 13., Mäst lugn: 2.

Maji Månad företedde en i högsta grad ostadig väderlek, likväl mäst kall, mulen och blåsig, stundom med snöslask och regn; endast de sista dagarne af månaden medförde stadigt sommarväder. Klart: 13 d. Mulet: 18 d. hvaraf med regn: 3 och snö: 5 dagar.

Temperaturen var i allmänhet kylig men ojemn och beroende af vinden; nattfrost inträffade likväl sällan; thermometern visade i allmänhet några få grader v., denstod lägst den 21:te 3 grader v. och högst den 27:de 22 grader v. middagstiden.

Vinden var i högsta grad ombytlig, blåsig och kylig; n. S. och W. omvexlande nästan dageligen. N: 17 d. O: 1 d. S: 4 d. W: 9 d.; Blåst. 19 d. Måttlig bl: 9 d. Mäst lugn: 3 d.

Med början af Juni Månad inträffade änteligen sommarväderlek med torka och klara varma dagar, ehuru nätterne fortforo att vara kyliga; den blef dock mot medlet af månaden åter ostadig, regnig, blåsig och kylig med en och annan frostnatt, samt fortfor sådan ämda till månadens slut. Klart: 14 d. mulet: 16, hvaraf 10 med regn.

Temperaturen var i allmänhet på dagarne måttligt varm, men nätterne voro kyliga och medförde stundom frost så väl före som efter sommarsolståndet.

Termometern stod högst den 16:de 25 grader v. och lägst den 20:de 10 grader v. middagstiden.

Vinden var i början på dagarne S-SV med måttlig blåst, på nätterne N med obetydlig blåst: den blef dock efter medlet af månaden mera blåsig N: 7 d., O: 2 d., S: 15 d., W: 6d.; Blåst 16 d. Måttl: bl. 14 d.

Helsotillståndet: Sjukligheten har under April betydligt aftagit; sjukdomslynnet är Rhymatiskt Catarrhalt; flussfebrar träffas sparsamt, halsfluss är åtföljd af obetydlig svullnad, men stark rodnad och ömhet vid gomseglets rörelser. Remittenta nerffebrar visa sig i Wassunda och Norrsunda S:n men sparsamt; i slutet af April träffas hosta allmänt hos småbarn samt enkla retningsfebrar, hos somliga med Rashutslag (Rubeola) hvilken feberform äfven under Maj träffas sporadisk så väl hos fullväxta som barn. Under Maj minskades sjukligheten ytterligare; den föga somarlika väderleken förledde ej till otidigt afläggande af vinterklädnaden, hvaraf så många förkylningar uppkoma. Wattenkoppor observeras sporadiskt i och omkring Sigtuna, men för öfrigt synas vid Maj månads slut alla febersjukdomar hafva upphört. Under Juni antyddes ett mera gastriskt nervöst sjukdomslynne och sjukligheten tyckes under värmens inflytande i någon mån ökas. Remittenta nervösa och gastriska febrar träffas temeligen ofta i Haga, Sigtuna, Skeptuna S:n. Symptomer vid dessas febrar voro: i början lindriga feberrörelser med elak smak, matleda, hufvudvärk, värk i lederne, matthet efter hand tjock tunga, äckel, dusighet, yrsel, hos somliga kramp i vadorna och låren som uppdrogos mot buken med smärta så att den sjuke nödgades skrika, föga törst, obstruction eller ordentlig afföring; förloppet var 2-3 veckor. Vidare träffades Ros, så väl ansigtsros som benros, diarrheer samt en och annan lindrig frossa. Rubeola fortfar sporadice.

Tredje Qvartalet.

Under Juli Månad var väderleken i allmänhet mulen och kylig, i början torr, sedan regnig; endast några få dagar voro fullt sommarlika; åska inträffade en enda gång. Klart: 9 d. Mulet: 22, hvaraf 15 med Regn.

Temperaturen var öfverhufvud på dagarne 15-18 grader v. samt på nätterna 10 grader v. eller derunder, men mäst utan frost. Den var lägst den 1:ta och 24:de 15 grader v. samt högst den 6-7:de 27 grader v. middagstiden.

Vinden i början uthållande med måttlig blåst, blef längre fram i månaden ostadig, mäst W. med ojemn blåst - N: 7 d. S: 10 d. W: 14 d.; Blåst. 14 d. Måttlig bl: 14. Mäst lugn: 3 d.

Augusti Månad medförde stadigare och mera sommarlik Väderlek. Den var mäst klar och torr men utan öfverdrifven värme; nätterne voro kyliga och frost inträffade flere gånger; sista veckan var Regnig. Klart:16 d. Mulet 15 hvaraf 7 med Regn.

Temperaturen var måttligt sommarljum 18-20 grader v. på dagarne och lägre på nätterne, lägsta temperaturen var den 26:te 12 grader v. och den högsta den 11:te 23 grader v. middagstiden.

Vinden var under de första 2 veckorna W. med några kastningar i N och måttlig blåst, blef sedan S. med blåst och var under sista veckan stormig W. - N: 3 d. O: 2 d. S: 4 d. W: 22 d. Blåst 13 d. Måttlig bl. 14 d. lugn 4 d.

Under September Månad blef Väderleken åter ganska ostadig; i början var den klar och någorlunda sommarlik, ehuru med täta afbrott, men mot slutet mulen regnig och höstlik. Den 21:ta inträffade häftigt urväder med snö som dock genast borttöade. Klart: 12 d. Mulet: 18 hvaraf 3 med Regn och 1 med snö.

Temperaturen var i början omkring 16-18 grader v., blef sedan 3-4 grader v. men ökades åter i slutet af månaden till 12-16 grader v. Nätterne voro dock kalla och ofta frostiga till den grad att is qvarlåg öfver dagen. Den lägsta temperatur, observerad middagstiden, var den 21:ta 2 grader v.; den högsta den 9:de 20 grader v.

Vinden var mycket ostadig så väl till direction som styrka; i början fortfor W med måttlig bl. sedan blef den N med blåst. N: 13 d. O: 1 d. S: 2 d. W: 14 d. Stark blåst 12 d. Måttl. 18. Storm 21:ta och 26 W -

Helsotillståndet: sjukligheten som i medlet af juni syntes vara i tilltagande är under juli icke ökad, snarare minskad. Gastriska sjukdomsformer fortfara, ehuru det gastriska lynnet ej kan sägas vara fullkomligt utveckladt. Remittenta gastriska febrar, Augustifebrar, förekomma sparsamt, diarrhé och rödsot sporadisk hos några få personer; feberartade exanthemer Rubeola och blåsfeber samt Ros fortfara. att Under Augusti månad var helsotillståndet ännu mera förbättradt. Febersjukdomar träffas då öfverhufvud ganska sparsamt; i Skeptuna och Skånella S:n fortfar den förr nämnda nerffebern. Äfven under September var helsotillståndet i allmänhet godt. Det gastriska lynnet var väl ännu rådande i början af månaden, men öfvergeck efter kölden och de täta regnen, i slutet af månaden till Rhymatiskt Catarrhalt . Nervfebrarne i Skeptuna och Skånella S:n upphöra i medlet af denna månad, Rubeola träffas mera sällan, men deremot observeras Messling oftare.

Väderleken var under October Månad i allmänhet ostadig, de första veckorna våt och regnig med få vackra dagar; i medlet af månaden visade sig Norrsken flera aftnar å rad. Slutet af månaden medförde mild vinter med litet snö. Klart: 8 d. Mulet: 23 hvaraf 10 regn 3 Snö.

Temperaturen: var för det mästa mild, på dagarne omkring 10 v.men nätterne kyliga, ehuru i allmänhet utan frost ända till medlet af månaden då thermometern på nätterne visade ett par grader k: under sista veckan voro äfven dagarne kalla. Den lägsta temperatur observerades den 29:de 11 grader k och den högsta d. 9:de 16 grader v. middagstiden.

Vinden var ganska ojemn, i början mäst W- SW, sällan O, i slutet uthållande N. N: 5 d. O 4 d. S. 7 d. W 15. Stark bl. 9 d. Måttlig 20 lugn 2. dagar.

Under November Månad blef Väderleken åter ostadig med täta och hastiga ombyten; i början var den regnig och mulen utan köld så att den i October fallna snön bortgeck; efter medlet inträffade ett par gånger häftiga snöfall som innom dygnet följdes af töväder och regn. Klart: 3. Mulet: 27 d. hvaraf Regn: 13 och Snö 3 d.

Temperaturen var mycket ojemn, första veckan, på dagarne i allmänhet ett par gr. v., på nätterne vid eller något under fryspunkten; efter medlet af månaden inträffade starkare köld. Temperaturen var lägst den 27:de 10 grader k. och högst den 3:dje 6 grader v.

Vinden var ostadig med ojemn blåst. N: 10 d. O: 4 S: 11 W: 5 d. Blåst 16 Måttlig blåst: 18. lugn: 5 dagar.

Under de första tre fjerdedelarne af December Månad fortfor Väderleken så ostadig som möjligt och med täta och plötsliga omskiften. Efter ett par dagars köld föll vanligen snö med S. eller SW som under snöfallet blef mildare och medförde töväder, hvarigenom snön förbyttes till Regn och innom dygnet åter var försvunnen; den följande dagen medförde vanligen å nyo köld som efter några dagar följdes af samma omskiften. Efter den 20:de inträffade jemn vinter men utan snö. Klart: 8 d. Mulet: 23 hvaraf med Regn, 6, Snö: 5 dag.

Temperaturen var likaledes ojemn, den ena dagen 3, 4 grader v., den andra k., efter den 20:de jemn köld som efterhand steg. Den var lägst den 24:de 26:te 17 grader k. samt högst den 9:de 5 grader v.

Vinden var hela första veckorna högst ostadig men blef under sista veckan uthållande N utan stark blåst. N: 16. O. 1. S: 9. W. 5. Blåst 12. Mått. 17. lugn 2. D

Helsotillståndet var i allmänhet godt. Sjukdomslynnet fortfor under October att vara Rhymatiskt Catarrhalt. Allmännast förekomma Rhymatiska flussfebrar, flusshostor, halsfluss och ögonfluss. Messlingen sprider sig mer än förut men är i allmänhet lindrig. Efter kölden i slutet af samma månad och i början af November var sjukligheten ökad och rena Catarrhalfebrar förekomma då allmännare Messlingen tilltog då äfven och frisel träffades hos en och annan. Under December var sjukdomsförhållandet ungefär detsamma som i November och men, under den fuktiga väderleken, blef sjukdomslynnet mera Rhymatiskt. Rhymatiska febrar, Catarrhalfebrar samt local fluss och Rhymatism träffades då någorlunda allmänt. Messlingen har stigit till sin höjd och är i de flesta soknar allmänt utbredd. Under den ökade kölden i slutet af denna månad steg sjukligheten med ens till en ovanlig höjd och utom messling träffas då, Rhymat- Catarrhala febrar, Bronchitis Catarrhalis, local fluss o.s.v. sista dagarne af året nästan i hvarje hushåll.

Hufvudkaracteren af Väderleken under detta år har således varit mild och ostadig vinter med måttlig nederbörd, mer än vanligt kall och våt vår och sommar, samt tidig, ostadig och regnig höst. På hela året hafva endast 116 dagar (31%) varit klara vackra, men 250 dagar (68%) mulna, af hvilka 140 dagar (38%) medfört nederbörd, nemligen 101 Regn och 39 Snö.

Westliga och Nordliga vindar hafva varit mäst gängse, nemligen W: 128 dagar och N: 116 dagar; dernäst sydliga, nem. 96 dagar och mindst Ostliga nem. Blott 26 d. - Hvad vindens styrka angår så hafva 162 dagar medfört stark blåst (de är då den härvarande sjön (en vik af Mälaren) varit häftigt upprörd till fraggiga vågor), 175 dagar Måttlig blåst (de är då sjön endast måttligt varit upprörd och utan fraggiga vågor) samt 29 dagar mäst lugn (d.ä. då sjön stått spegelklar eller dess yta varit endast krusad.

Den lägsta värmegrad thermometern visade (middagstiden) har varit 17 grader k, den 24-26:te December, och den högsta 27 grader v., den 6 juli.

En summarisk öfversigt af sjukdomslynnet under årets lopp utvisar att det i början af året var Rhymatiskt= Inflamatoriskt= Catarrhalt med måttlig sjuklighet, under vårbrytningen mera rent Catarrhalt med stark sjuklighet, sedan åter Rhymatiskt Catarrhalt med aftagande sjuklighet som under sommaren visade otydligt Nervöst= gastriskt lynne, med obetydlig sjuklighet; under hösten blef sjukdomslynnet åter Rhymatiskt- Catarrhalt med måttlig sjuklighet, ända till årets slut, då sjukligheten med ens började att stiga. Detta år kan således, så väl i anseende till sjukdomarnes mängd, som beskaffenhet sägas hafva medfört ett [överstruket, oläsligt] godt helsotillstånd.

Det är annars egenteligen under första hälften af eller de första 7-8 månaderna af året som en läkare här i orten, hvad de acuta sjukdomarne angår, plägar vara mest sysselsatt, ty med undantag af de remittenta gastriska febrarna, hvilka somliga år fortfara inpå hösten, är sednare delen af året, eller tiden efter skörden, från Augusti till in i December, i allmänhet temeligen frisk, ja ända till början af Januari, om höstväderleken ej är för mycket ombytlig eller frossmiasm finnes utbredd.

Af de sjukdomar som i år varit gängse torde serskildt böra nämnas:

Remittenta inflammatoriska febrar, lunginflammationer, pleuresier m.m. träffades hufvudsakligen blott i början af året och äfven då sparsamt.

Remettenta gastriska febrar förekommo under sommaren nästan i alla delar af districtet, ehuru öfverhufvud sparsamt.

Nervösa febrar af flere former, träffades nästan under alla månader af året sporadiska; under Januari - Mars i Husby Odensala S:n, under April - Maj i Skeptuna, Lunda,Wassunda, Haga och Sigtuna samt i Maj - September i Norrsunda, Skånela och Skeptuna.

Rena Catarrhal febrar voro allmänt gångbara i Mars och April och detta var den enda tid på året då någon egenteligen allmän sjuklighet iakttogs, med undantag af sista veckan i December.

Rhymatiska febrar förekomma så väl under våren som hösten och utgjorde det allmännaste feberslaget.

Utslags febrar började redan på våren att visa sig, fortforo hela sommaren och hösten samt voro allmännast vid årets slut. I Maj observerades först febrar med otydligt Scarlatina utslag eller Rubeola: lindriga feberrörelser med än tidigare, än sednare inträffande, sparsamt, rödflammigt utslag som qvarstod än längre än kortare tid, men i allmänhet var mycket flygtigt, lindrig halssjuka och torde fleste, högst obetydlig affjällning caracteriserade i allmänhet denna sjukdomsform. Derjemte visade sig hos en och annan purpurfrisel. Dessa exanthematiska febrar fortforo hela sommaren sporadiskt, hade i allmänhet endast några få dagars förlopp och lemnade sällan några eftersjukdomar. De och försvunno emot hösten eller utträngdes af Mässling som i September började visa sig, först och samtidigt i Markim och Sigtuna. Den utbredde sig mer och mer under October och November och var vid årets slut ganska allmänt gångbar. Den angrep så väl äldre personer som barn och var vanligtvis icke svår. På tredje feberdygnet, just vid utslagsskiftet, var väl feber, hosta, heshet och sväljning ofta ganska plågsam och delirium samt näsblod inträffade då hos många, men så snart exanthemet framkommit följde också vanligtvis genast lindring. Hos en och annan person med svag constitution, eller där sjukdomen blifvit vårdslösad qvarlemnade den eftersjukdomar, bestående i långsamma bröstaffectioner, andtäppa, kronisk hosta o.s.v.; hos andra, isynnerhet skrofulösa barn, utveklade sig vid sjukdomens upphörande en varig flytning utur ett eller båda öronen som fortfor några veckor; efterföljande messlingsophthalmi observerades högst sparsamt. Hvad behandlingen angår så behöfdes, då sjukdomen var af den allmännaste lättaste formen, utom ett afförande medel i början, inga andra medel än feberdryck, men modifierad inflammatorisk, gastrisk o.s.v. kunde den påkalla en efter feberns art lämpad behandling och stundom fordrades en stärkande efterkur med serskildt afseende på bröstaffectionen.

Intermittenta febrar hafva varit i hög grad sällsynta och endast under sommaren visat sig.

Rödsot har under sommarmånaderne förekomit sporadiskt äfvensom Diarrhéer.

Venerisk sjukdom träffad hos en och annan person, har endast blifvit föremål för Lasarettsvården. Hos ett par veneriske sjuke som blifvit vårdade hemma har i brist af kött, dietkur med mjölk med förmon blifvit använd, nemligen ½ stop mjölk på dagen med vanlig qvantitet bröd och kinarotsdecoct.

I en hos allmogen af bränvinsupande, oordentlig diet o.s.v. ofta uppkommande sjukdom, nemligen Gastralgi och dess olika former gastrodyni, caldialgi, dyspepsi och pyrosis, hvartill äfven får räknas qvinnors så kallade "ont af modren" m.m. har jag med största framgång använt några i åtskilliga häften af Tidskrift för Läkare och Pharmaceuter föreslagne medel: Kolsyradt jern, Räfkakor och Salpetersyrad silfveroxid. Af jernsaltet har gifvits i stigande dosis från gr x morgon och afton till 1 drachma - 2 scrupel lika ofta; bruket häraf har dock länge måst fortsättas för vinnande af fortfarande förbättring. Af nux. vomica har blifvit gifvet grj - ij morgon och afton och oftare; häraf har i allmänhet ej behöfts mer än in alles 1 scrupel - 2 scrupel för hela kuren, då sjukdomen varit af lindrigare art och blifvit understödd med tjenligt lefnadssätt. Af nitras argenticum är gifvet 1/4 - ½ gr. morgon och afton och in alles x - xij gran hafva varit nog för hela kuren. Dessa medel, framför allt det sista, har varit af så afgjord nytta att jag aldeles kommit utur vana att, i åfvannamnde sjukdomsformer, begagna sådane medel som annars härvid föreskrifvas såsom absorbentia, amara tonica wismuth och serdeles vid qvinnors moderplågor, de stinkande gummihartserna, assa foetida (solutio fuliginis foetida) castoreum och mera dylikt såsom i sjelfva verket, vid dessa sjukdomar, mycket mindre verksamma. De åfvannämnde medlen hafva i intet enda fall visat sig helt och hållet kraftlösa och äfven hos en person, där sjukdomen sannolikt beror af organiska fel och destructioner i magens hinnor, förskaffar alltid bruket af nitras argenticum ännu lindring i plågorna.

Barnsbörder af svårare beskaffenhet hafva äfven i år förekommit, men mera sällan än de föregående åren och endast 4 gånger har tången måst begagnas. Besynnerligt nog har jag äfven detta år en gång blifvit nödsakad att skrida till embryotomi, ehuru jag i det längsta sökt undvika den, i förhoppning att fostret genom vändning åtmindstone efter ryggradens kna knäckande skulle kunna uttagas. Denna förlossnings händelse var derjemte ett nytt bedröfligt exempel på skadligheten af tillgången på såkallade hjelphustrur i förlossningsväg och saknad af ordentlig barnmorska. Qvinnan (boende i Skeptuna S:n) 40 årig, 6:te gången födande, hade efter förlossningens början tillkallad en i soknen förut ofta anlitad förlossningshjelperska. Denna fann vid sin ankomst fostrets ena arm uthängande utur födseln. Hon qvarstadnade hos barnsängsqvinnan hela dygnet och sluteligen dagen därpå, (3:die dygnet) då oaktat all hennes väntan ingen mera del af fostret ville framkomma, blef jag tillkallad. Jag fann Qvinnan försvagad och mycket öm; fostrets läge var venstersidig tvärrigtning med fötterne åt qvinnans högra sida; vensta armen var uthängande till axeln och i axelleden afdragen så att den blott med muskler och hud ännu var sammanhängande; den var svartfläckig och öfverhuden lös eller afskafven. Värkar voro tillstädes, men högst plågsamma; födslodelarne voro svullna och lifmodern i hög grad känslig. Alla försök så väl att i någon mon förändra fostrets läge, som att göra vändning eller knäcka dess ryggrad, voro aldeles fåfänga och då qvinnans tillstånd med hvarje ögonblick blef mer och mer betänkligt, tillgrep jag sluteligen samma förlossningsmethod som i min förra årsberättelse (1835) blifvit nämnd, nemligen att med saxformigt perforatorium öpna den närmast liggande bröstcaviteten och sedan inifrån afklippa ryggraden, hvarefter fostret med lätthet uttogs i 2:ne delar. Qvinnan var redan under operationen agoniserande och dog efter 12 timmar.

Förlossningshjelperskans vårdslöshet att så länge förhala tiden, utan att påyrka Läkares eller Barnmorskas (som dock fanns på en mils afstånd) tillkallande, samt djerfhet att genom dragning på fostrets arm skada detsamma, har jag hos vederbörande Länsstyrelse anmält och undersökningen därom har blifvit öfverlemnad till laga domstol. Vederbörande Presterskap innom det pastorat (Skeptuna Lunda) där denna olyckliga förlossningshändelse passerat, har nu också föranstaltat om anskaffande af serskild Barnmorska för Socknen, men den obetydliga lönen, endast 20 R:dr af båda församlingarne tillhopa, hvars ökande jag förgäfves föreslagit, lemnar föga hopp att här kunna erhålla, eller åtmindstone bibehålla, en skicklig barnmorska. Under loppet af detta år hafva äfven tvenne andra församlingar innom detta district, nemligen Odensala och Husby Odensala S:n gått i författning om Barnmorskas erhållande.

Smittkoppor hafva i år icke varit gängse innom detta district äfvensom icke någon annan egentelig farsot, med undantag af Messlingen. Den nya vaccinlymphan utdelades vid Vaccinationen i orten och hela årets vaccination har därmed blifvit verkstäld.

Sigtuna Apothek har, såsom jag i Protocollet öfver den härstädes anstälda apetheksvisitationen haft äran anmäla, under detta års lopp genom köp öfvergått från förre innehafvaren, J. A. Wahlberg, till Apothekaren Arvid Granström.

I medicolegalt afseende torde förtjena nämnas att jag en gång haft tillfälle att observera den (i Sv. Läk. Sällsk. Årsberättelse 1831 sid 117) af Beccaria såsom grossesstecken anförde nackvärken. Den observerades hos en för 2:dra gången hafvande qvinna, hvilken från grossessens början varit plågad af kräkningar, halsbränna spottflytning och hela hären af de mindre illamåenden som stundom åtfölja grossessen. Den märktes först 215 dagar före förlossningens inträffande, påkom hvarje dag hastigt och var åtföljd af domning och i hufvudet, matthet så att qvinnan måste lägga sig och sömnaktighet, utan att någon ljusskygghet derjemte ägde rum, den fortfor flere dagar och upphörde sedan sjelfmant.

I anledning af en i Henkes Zukschrift f.d. Staats {A..neykunde} af D:r Albert i Wiesentheid meddelad artikel (införd i Tidskrift för Läk. och Pharmacuter 1835 sid 477) om drunknades dödssätt har jag å djur af olika slag anstält en mängd jemförande dränknings försök, uppgående till ett antal af 80, hvarvid de resultater jag erhållit till en del fullkomligt öfverensstämt med de af Albert i nämnde artikel anförde resultat, men i flere vigtiga afseenden därefrån också betydligt afvikit.

1:o Hvad hans påstående att respirationen fortsätter äfven under en vätska angår, så har det vid alla mina försök blifvit bekräftadt. Under djurets dödsarbete observerades tydliga respirationsförsök. Vid hvarje exspiration uppstiga luftblåsor på vät vätskans yta och till slut kommer endast ett fint skum som också till en del sätter sig omkring munnen. Sista acten af lifsprocessen synes således vara exspiration. Hebenstreits på stående att lungorna hos drunknade personer skulle vara fulla med sammanpackad luft synes ej öfverensstämma med verkliga förhollandet, enär luftqvantiteten vid hvarje exspiration minskas utan att åter ersättas med annat än vattena Lungorna träffas likväl vid obductionen uppsvällda oaktat de vid genom flera utandningar förlorat luftfylla caviteten samt lemna vid inskärning mycket skumblandad vätska.

20 af djuren dränktes i svart liquid: luftröret befanns vid liköpningen nästan fullt med svart fraggig vätska och lungorna svartfläckiga eller totalt svarta. För att mäta det inkast att färgämnet möjligtvis genom endosmosering kunde genomtränga de djuriska hinnorna utan att någon portion af vätskan verkeligen blifvit absorberad, dränktas 20 andra djur i svärtad olja, hvarefter vid obductionen luftröret likaledes befanns innehålla en stor portion af dränknings vätskan och lungorna voro svartfläckiga vid lungornas sönderskärning kunde dessutom oljpartiklar tydligt observeras bland den utur parenchymet utsipprande blodiga vätskan. Likväl för att ännu ytterligare bekräfta det erhållna resultatet höllos 10 djur under färgad liqvid till dess några respirationsförsök voro gjorda (ungefär 1 minut) och upptogos sedan ännu lefvande, hvarefter de dödades genom ryggmärgens afskärning. Vid bröstkorgens öpnande visade lungorna här liksom vid föregående försök fläckar af den absorberade svarta vätskan. Resultatet af dessa experimenter måste blifva att att djur (eller åtmindstone dessa djur) som kommit lefvande under vatten eller annat fluidum, fortfor att andas så länge det lefver och härvid i lungorna indrager det medium i hvilket det vistas.

20 djur dödade på annat sätt hafva från 1 till flere dagar blifvit lagda i färgad vätska, dels svart, dels gul, men hos intet enda har den färgade vätskan inträngt till luftrör eller lungor, ehuru muncaviteten och matstrupen befunnits färgade. I båda dessa fall hafva således dessa experimenter fullkomligt bekräftat resultaterna af Dr Alberts försök. 2:o Hvad åter angår hans föreslagna method att in foro utröna om ett individ kommit lefvande eller dödt i vattnet och isynnerhet 1) hans påstående att den indragna vätskan alltid uppfyller en del af lungan och ej blandar sig med en sedan insprutad vätska, samt att man således vid ovisshet om en person dött af submersion eller ej, endast behöfde spruta lungorna fulla med färgad vätska, hvarvid, om individet indragit vatten, (dött af submersion), lungorna ej fullkomligt skulle antaga vätskans färg utan blifva fläckiga, emedan den färgade vätskan ej skulle blanda sig med det indragna vattnet eller intränga i de celler som förut voro af vatten fyllda, så har jag alldrig funnit detta prof slå in. Tvert om har vid alla mina försök injectionsvätskan (än svart än gul liqvid), om ej lungorna varit missbildade, alltid fullkomligt genomträngt lungorna och gifvit dem vätskans färg, utan så att jag ej kunnat finna den ringaste olikhet efter en injection i lungor af djur som blifvit dränkta eller omkomit af andra dödssätt (ryggmärgens afskärande, strypning o.s.v.). Dessutom då man hågkommer att inblåsning af luft i lungorna ej låter verkställa sig utan att förorsaka sprängning af luftceller och emphysem i hela cellulosa interlobularis, såsom Prof. Retzius (i Tidskrift för Läk. och Pharm. 1834 sid 382) visat, så kan man redan deraf sluta att injection af ett fluidum så mycket mindre lärer kunna verkställas utan att förorsaka en dylik bristning och då finnes intet hinder för de båda sammanblandningen af de båda, på olika sätt inträngda vätskorna.

2) Fragga i luftröret t eller fraggig vätska i luftröret har jag visserligen funnit hos alla de dränkta djuren, äfvensom fraggig vätska i lungorna, men en dylik, icke alltid blodig, vätska, har jag också mången gång funnit hos djur som dött genom strypning, ehuru luftröret hos dem ofta befunnits tomt.

Om af dessa försök på djur får slutas till ett analogt förhollande hos menniskor måste häraf det in foro brukbara resultat uppkomma, att när i luftrör eller lungor en främmande vätska träffas så kan man (med behörigt afseende på möjligheten af magcontentas regurgitation i dödsögonblicket) däraf sluta att denna vätska måste hafva ditkomit under lifstiden och att den döde sannolikt omkomit genom qväfning i en sådan vätska, liket må för öfrigt vara funnet hvar som heldst.

Sigtuna den 12 Mars 1836.

Aug. Timo. Wistrand. -