VÅRD- OCH OMSORGSHISTORISK DATABAS |
|||
Serierubrik: Årsberättelser från Provinsialläkare |
Filnamn: P8360781 |
||
År: 1836 |
Ort: Ljungby |
Författare: Billengren |
Dokumentets namn: |
Arkivnummer: RA/420177.03 |
Beståndsnamn: Medicinalstyrelsens föregångare/ Sundhetskollegium |
Signum: E5A |
|
Rapport: 107-108/171 |
Diarienummer: 782/1837 |
Ankomstdatum: 1837-03-24 |
Volym: 6 |
Till Kong. Sundhets Collegium!
Den Läkare, hvars verkningskrets inskränkes till en liten del af landet, saknar ofta tillfällen för sådane iakttagelser som kunna väcka ett allmännare och större intresse. Och detta torde den berättelse, hvilken jag nu har äran lemna rörande helsotillståndet och Embetsgöromålen inom Sunnerbo Provincial- Läkare distrikt för förledit år, bäst vittsorda.
Under loppet af Januari månad var helsotillståndet i allmänhet godt. I februari och Mars förekom Mässling och Kikhosta inom Ljungs s:n, och flere barn dogo i Ösjö. Uti min Rapport den 16 Mars, hvilken jag ödmjukast får åberopa, uppgaf jag orsakerna dertill. Desse sjukdomar afveko annars uti intet afseende från det vanliga, då man undantager de olikheter, som de sjukas individualitet, graden och modificationen af sjukdomen måste medföra i förening med en mängd yttre omständigheter. Gastriska och Nervösa febrar voro deremot mera allmänna uti Juni, November och December inom Tutaryds, Pjeteryds, Angelstads och Agunnaryds socknar, och hade enahanda förlopp med dem, som voro gängse 1835, och hvilka jag, uti min förra års- berättelse, närmare beskref. Raphania, en här i orten mindre allmän sjukdom, har deremot allt sedan October och November förekommit på flere ställen inom Ryssby s:n. Det är en spasmodisk sjukdom, som angriper både äldre och yngre personer af båda könen. Den börjar med en viss benägenhet till sömn, som fortfar 1 à 2 dagar, derefter domna benen liksom bort och en häftig periodisk värk inställer sig straxt efter med sammandragning i lemmarne så att händer och armbogar, fötter och knän hopkrympas och convulsiva ryckningar utbreda sig öfver hela muskel- systemet, undantagande underlifvet. Munnen slutes starkt tillsamman, kroppen styfnar och pulsen blir liten och hastig. De, som under denna period af sjukdomen ej förlorat all sans eller blifvit besinningslösa, klaga öfver en svår värk i tänderne, armar, ben och bröst. Hvarje anfall räcker 1 à 2 timmar, slutar med svettning och sömn, och återkommer icke sällan flere gånger på dygnet; men när krampen angriper bröstet, dö de vanligen hastigt eller inom 1 à 2 dygn. - De falla först in uti ett comatöst tillstånd och svettas. Oftare öfergår likväl sjukdomen uti ett svaghets- tillstånd, som kan vara flere månader.
På ställen der denna sjukdom varit allmän, hafva de sjuke mest lefvat af mjölrätter, tillagade af Höst- Råg, som varit på mossodlingar och uti hvilken funnits en mängd brandax och svarta korn (secalecornutum). Man har således all anledning tro, att desse skadliga inblandningar i säden åstadkomma den häftiga kramp, hvilken gör denna sjukdom så ytterst plågsam och ofta hastigt dödande.
Behandlingen har hufvudsakligen bestått uti undanrödjandet af de skadliga födoämnena och tillstyrkandet af sundare och bätre föda. Kräk- och Laxermedel, i förening med varma bad och frotteringar öfver hela kroppen, göra merändels god verkan i början. Krampstillande medel såsom Opium, Moschus, Assa foetida, Castoreum och Zink kunna derefter med fördel användas, äfvensom Valerianainfusion med Salmiak och China när ett större svaghets tillstånd inträffar.
Att många oordningar vi Barnförlossningar i Sunnebo ägt rum, torde endel handlingar i detta ämne, som kommit till Kong. Sundhets Collegium, intyga. Glädjande är det likväl, att Barnbördsolyckor nu börja blifva mindre allmänna, sedan laga åtal blifvit anställt mot flere sådana personer, som dertill varit vållande. Tvenne examinerade barnmorskor finnas inom häradet, och anlitas numera vid svårare tillfällen äfven af allmogen, som annars hyst och ännu hyser mycken fördom mot deras begagnande. En barnförlossning förledit år, torde förtjena att något omständligare berättas.
Prostinnan G. uti A- d, nära 40 år gammal, har framfödt flere lefvande barn; men ingen förlossning har kunnat absolveras af naturens egna krafter, utan med tillhjelp af konsten. Tillkallad den 21 Maj, uppgafs grossesen vara avancerad uti 6:te månaden. Blodgång hade besvärat under de 8:ta siste dagarne. Den stillades för ögonblicket; men började å nyo den 23. i samma månad. Att förekomma en förtidig börd var omöjligt; Värkarne tilltogo och den 24:de k 7. f.m. framföddes ett foster inneslutet i sina hinnor jemte barnvattnet. Att döma af fostrets storlek (3½ tum) och öfriga utveckling, var det ej mer än 3 månader gammalt. Vid undersökning innehöll Lifmodren ännu ett foster, hvilket måste tagas med tång samma dag k. 7 e.m. Det var fullt utbildadt som i 7:de månaden och ägde lif; men dog efter några timmar. Båda fostren ägde hvar sin placenta; men fastgrodde - måste de med handen uttagas. När denna operation verkställdes, fanns Uterus, vid sin orificium internum, delad liksom i 2:ne rum, och en placenta var inrymd i hvartdera rummet. Det är derföre otvifvelaktigt, att, af de framfödda fostren, ett legat i hvartdera rummet. Om man nu afser detta och jimför båda fostrens storlek, är mycket som talar för deras olika ålder. Väl bevisar, som Haller anmärkt, olikheten af foetus, som äro olika utvecklade, i mellanrum af dagar, veckor och månader intet för superfoetationen, när det ena fostret är lefvande, det andra dödt, eller det ena är fullburet, det andra omoget; men lika säkert som det är, att då ett foster utvecklats, det andra kan stanna i sin utveckling på en lägre bildningsgrad, lika säkert torde ännu vara oafgjordt, om icke den qvinna, som antingen vid ett och samma tillfälle eller på olika tid födt 2 foster, hvarefter deras beskaffenhet omöjligen kunna vara aflade vid samma coitus, icke lemnar ett tydligt bevis för superfoetationens möjlighet, isynnerhet om uterus är bilocularis. Jag känner väl, att detta varit ett ämne, som ända ifrån Hippocratis tid, varit för Physiologen och Läkaren af lika intresse, att det omtvistats, af somlige antagits, af andra förkastats. Jag har likväl trott mig böra nämna denna händelse såsom ovanlig. Och då någonting ovanligt förekommer i naturphaenomener, som pläga följa en viss bestämd typ, fordrar man gerna något skäl för dess physiska möjlighet; men då gränsorna för naturens verksamhet icke låta sig gerna beräknas och ett phaenomen, som vi ej kunna förklara, icke strider mot erfarenheten, så torde kanske lika så många skäl tala för- som emot superfoetationens möjlighet.
Inom Sunnebo finnas flere så kallade mineral- källor; men utaf dem utmärker sig i synnerhet Ljunga källa, emedan hon äger en icke obetydlig svafvelhalt. Vid anställd chemisk- analys den 30 och 31 Juli förledit år, blef upplyst, att detta vatten hufvudsakligen innehåller: fri kolsyra, kolsyrad jernoxidul, kolsyrade jordarter, svafvelbundet väte samt extractiv ämne. Månge berättas ifrån äldre tider, att Chroniska sjukdomar, med utmärkt nytta begagnat denna källa, och då nu mera, genomundersökning, blifvit upplyst, att vattnet innehåller flere ämnen, som gifva dess verkan en bestämd riktning, som göra den mera genomträngande och ingripande i sjelfva vegetations- processen; har ett Brunnsbolag bildat sig, som redan gått i befattning med uppförandet af nödige byggnader och badhus. Uti granskapet finnes en göttja, som, i förening med förruttnade vegetabilier, innehåller betydligt jern och luktar starkt svafvelbundet väte, och tros derföre med fördel kunna användas vid bad. Källan är belägen 1½ mil från Ljungby- köping och nära intill en sjö. -
Ljunby Apothek innehafves utaf J. Perman och är försedt med goda medikamenter för ortens behof
Ljungby den 21 Mars 1837.
Billengren.