VÅRD- OCH OMSORGSHISTORISK DATABAS

Serierubrik: Årsberättelser från Provinsialläkare

Filnamn: P8421583

År: 1842

Ort: Borås

Författare: Sam Elmlund

Dokumentets namn:

Arkivnummer:

RA/420177.03

Beståndsnamn:

Medicinalstyrelsens föregångare/ Sundhetskollegium

Signum: E5A

Rapport: 29/84

Diarienummer:

Ankomstdatum:

Volym: 12

 

Embets- berättelse för år 1842.

Sjukligheten under året har varit ringa. Den rådande constitutio epidemica catarrhalt- rheumatisk. Närmare förhållandet utvisadt af följande månatliga uppgifter:

Januari.

Flussfebrar, med inflammationer i halsen och pleuresier, förekommo här och der. I Sandhults Socken insjuknade omkring 20 personer i en nervös rheumatisk feber.

Februari.

Halsflusser och odontalgier voro de allmännaste sjukdomar. Flussfebrar med bröst- affectioner visade sig, men snart öfvergående De nervösa rheumatiska febrarne fortforo i Sandhults Socken och började sprida sig även till Sätilla och Skälfvaneds församlingar. Likväl hade de en ringa verkan på mortaliteten, emedan få dogo deraf, ehuru tillfrisknandet ofta gick långsamt.

Mars. Barn ledo af febrar med hosta och affection på bröstet; som fordrade iglar och dragmedel. Några pneumonier fordrade repeterade åderlåtningar. Flussfebrar och chroniska flussor förekommo äfven. Flusshosta och angina tonsillaris.

April.

Ögoninflammationer, blephar ophthalmitis erysipelatosa et glandulosa, förekommo, men voro merendels snart öfvergående. Här i Staden syntes en och annan lindrig skarlakans- feber.

Maj.

En och annan typhus- feber merendels af mildare arten förekom. Den öfvervanns ofta endast genom kräkmedel och digestiver. Några barn angrepos af kikhosta, hvaremot brukades kräkmedel, som förnyades hvar 3:dje eller 4:de dag; lifvet hölls öppet med en blandning af infusum rhei och infus sennae. I stadium convulsivum nyttjades extractum belladonnae med vinum stibiatum.

Juni

En cerebral- typhus visade sig i Skepphults Socken, hvarest 15 personer insjuknade. Ehuru sjukdomen var svår och tillfrisknandet gick långsamt, dog endast en gammal försvagad qvinsperson. Kikhosta fortfor sporadiskt. I öfrigt var hälsotillståndet godt.

Juli

Inom Sätilla, Surteby och Öra Socknar angrepos många af en remittent gastrisk feber, mer och mindre complicerad med nervösa symptomer. Sällan var sjukdomen dödlig, men convalescencen långsam. På andra orter inom districtet ringa sjuklighet.

Augusti.

De remittenta febrarne fortforo på de orter der de i förra månaden begynte. Symptomerne voro mera tydligt gastriska och biliösa under hela decursus, som varade 21dygn och deröfver. En enda person var angripen af en intermittent feber, hvilken häfdes snart efter förutgifna evacuantia, med kina- salt.

I Seglora Socken förekom en dysenteri, som endast angrep barn och personer under 14 år; öfver 30 insjuknade, men alla blefvo till hällsan återställde. Sjukdomen, som beledsagades med en tydlig feber af catarrhalisk art, behandlades med diaphoretiske och muscilaginösa medel.

September

De remittenta febrarne voro i aftagande. 2:ne casus med strypsjuka förekommo och hjelptes genom tidig åtgärd. I öfrigt var det endast predikosjukan som grasserade. Efter hvad jag kunde utröna, voro dock de flesta "roparne" på denna ort icke angripne af den verkliga sjukdomen, utan blott hycklande med tillgjorda ryckningar, föregifna syner och instuderade läsare- termer.

October

Hosta, chroniska flussar i ansigtet och gastrodynier voro icke sällsynta. Mässlingen förmärktes hos en person. Flere besvärades af ophthalmier och tandfluss.

November

En och annan typhus gravior förekom, men flere af mildare lynne, öfvergående uti lentae nervosae. Lindriga inflammationer i svalget med och utan feber.

December.

En lindrig ophthalmia catarrhalis och chroniska rheumatismer voro mest allmänna. Nervösa febrar med gastriska symptomer och långsam decurcus förekommo sporadiskt.

Af enkla iakttagelser anser jag följande isynnerhet böra anföras:

En Fru, 41 år gammal, af ett sangviniskt choleriskt temperament, ett medelmåttigt hull och någorlunda god kroppsbyggnad hade i många år varit besvärad af ett herpetiskt utslag på händerna och en giktartad periodisk hufvudvärk, hvilken troddes härleda sig från ett ärfteligt anlag. För att bota hufvudvärken nyttjades i början af förledna året aetherol. valerianae {.} j med aeth. acetic {..}, 19 droppar i sender. Då detta icke syntes göra tillfyllest, tillgrepos aloë, myrrha och andra uterina medel, med den påföljd att hufvudvärken upphörde. Straxt derpå visade sig emedlertid tecken till ett sjukligt, irriteradt tillstånd i lifmodren. En copiös leucorrhoé med en saniös, sanguinolent flytning. Denna tillfällighet, som förmodligen ansågs för en vanlig fluor albus, behandlades med rad. tormentillae, ferrum sulphuric, myrrha och- cinnamomum, hvilka medel intogos i 2 grans piller, 7 st. 3 gånger om dagen, i längre tid; dock utan framgång, ty flytningen icke allenast fortfor, utan blef mer copiös, illaluktande och blodblandad. Pat. kände häftiga, lancinerande plågor i ryggen, öfver länderna och i regio hypogastrica, dysuri och tenesmer. Menstruationen fortfor dock att vara reglerad och aptiten någorlunda god. I detta tillstånd förblef pat. till midsommaren, då ofta förnyade och starka anfall af blodstörtning från lifmodren tillkommo; plågorna blefvo mer skärande, stickande och ristandet, utbredande sig genom ljumskarne nedåt främre sidan af låren och efter loppet af nerv. ischiadicus; menstruationen oregelmässig; utflytningen ichorös, stinkande och ofta blandad med blodproppar. Oaktadt detta bedröfliga tillstånd, företogs icke någon behörig exploration, emedan pat. icke dertill var benägen. I Julii månad börjades en brunnscur med ett artificielt, jernhaltigt vatten och sedan dermed utan någon nytta fortfaridt i 6 veckor, bruktes endast huscurer. - I början af November, då jag första gång blef tillkallad, fanns pat. ansatt af de förskräckligaste plågor, hon var afmagrad, ansigtet gråblekt och intaget af ett djupt lidande uttryck. Vid undersökning genom vagina fanns en långt avancerad lifmoderskräfta; portio vaginalis onaturligt stor, hård och ojämn, modermunnen äfven degenererad, knottrig och halföppen. Speculum infördes och dergenom bekräftades förhållandet ytterligare. Vid tryckning med fingret utrann ett saniöst fluidum. - I samråd med D:r Brink från Götheborg föreskrefs följande behandling: Extr. conii {..}, Extr. belladonnae gr. V, m.f.c. h:b. conii s.q. pil. aeqv. {..} 120. S. 3 piller 2 gånger dagligen. Till injection i vagina begagnades först morotvatten, sedan decoct conii. Detta tycktes medföra någon lindring. Men i anseende till pillernas operativa verkan, måste de efter 10 dagar åsidosättas. I stället togs då Sol. arsenitis kalicae amara, 3 droppar 2 gånger om dagen i litet söt mjölk; till insprutning begagnades en upplösning af acid. arsenicosum, 12 gran på 2 librer vatten, med tillsats af ett uns laudan liquid. Såsom smärtstillande medel gafs 1/4 gran morph. acetic, hvaraf dosen längre fram ökades till 1/2 gran. Denna behandling hade de mest fördelaktiga verkningar, hvarföre jag efter 14 dagars förlopp ökade arseniken i injections vätskan till dubbelt. Pat. tycktes finna sig väl deraf och längtade serdeles efter injectionerne, emedan de gåfvo mycken lindring. Aptiten tilltog småningom och sömnen förbättrades. Portio vaginalis fanns ännu stor, dock mera jämn och mindre hård än förut. Degenerationen i orific. hade äfven aftagit och den vidriga lukten aldels försvunnit. Oaktadt sådana tecken till förbättring, kunde jag icke i sista stadium af cancer uteri afkunna en fördelaktig prognos. Detta gaf pat:s anhöriga anledning att söka hjelp från en annan hand.

En i Staden Ulricehamn boende gammal Baron och qvacksalfvare, vid namn Åkerhjelm, försupen och decrepid, blef som läkare efterskickad. Denne infann sig och försäkrade med en dyr ed att han skulle "kurera" Frun. Som jag icke ansåg mig böra förena min behandling med charlatanens, för hvars åtgärder jag icke heller ville ansvara, blef hela sjukvården åt honom öfverlemnad. Men efter 11 dagars förlopp kallades jag ånyo till pat. som återfått alla sina förra plågor, fördubblade. Våldsamma kräkningar hade tillstött, så att inga födoämnen kunde behållas. Collum uteri och orific. hade tilltagit i volum och fått en svårare missbildning; dysuri och obstructio alvi besvärade ånyo. Pat. glad att få återtaga den förra regimen, afskedade charlataren. Denne hade förordnat en mängd plåster, salfvor, droppar med castoreum och aetherea, samt piller af asa foetida. Som afförande hade han föreskrifvit rad. jalapae et rhei {..} 3 ij pro dosi. Detta hade pat:s sensibla och slemfulla mage naturligtvis icke fått behålla. - Återgående till den förra behandlingen, sökte jag att stilla kräkningarne med 4 gran extr. belladonnae upplöst i 1/2 uns aqva laurocerasi, hvaraf gafs 30 droppar 3 a 4 gånger dagligen. Lavemanger och infrottering med linius diuret. Lenties. afhjelpte dysurin. Derpå följde en så betydlig lindring i den sjukes plågor, att hennes hopp om en varaktig förbättring åter upplifvades. Men krafterna voro uttömda och döden följde genom en hektisk consumtion den 25:te sist. Januari. Obduction blef icke tillåten.

Af chirugiska operationer har jag under förflutna året med lycklig påföljd företagit följande: för cataracta 1, labium leporinum 2, at{.}sia ani 1, åtskillige tumores 5, af hvilka 2 hade sitt säte i öfre ögonlocken, paracenthesis abdominis 2, jämte ett oberäknadt antal accouchements förrättningar, hvarvid skarpa instrumenter blott en gång måste användas.-

Borås den 10 Februarii 1843.

Sam; Elmlund