Till Kong. Sundhets Collegium!

Innan jag öfvergår till meddelande af 1851 Års Rapport ifrån Askersunds Provincial Läkaredistrikt, anser jag mig skyldig nämna, att min befattning såsom t.f. Prov. Läkare, enligt K. Sundhets Collegii förordnande, först vidtagit den 24:de April sistnämnde År, hvarföre någon redogörelse för de Medicolegala obductioner, Embetsresor, Beväringsmönstringar m.m. som min företrädare Doctor Lagerstedt före denna tid verkställt, ej kan komma i denna Års Rapport att ingå.

Askersunds Provincial Läkare Distrikt, hvilket innefattar Askersunds Stad, Askersunds Landsförsamling, Lerbäck, Hammars, Bodarne, Snaflunda och Wiby socknar, med en folkmängd af något öfver 18 000 personer, är beläget i den Sydvestligaste delen af Nerike, gränsande i S.O. till ÖsterGöthland, i S.V. till WesterGöthland.

I Topografiskt hänseende är Wiby socken, beläget längst i Norr, ett af rika vattendrag genomskuret, något kuperadt slättland, utgörande en fortsättning af den stora Nerikeslätten. Härifrån går söderut en bördig Dalgång igenom Snaflunda, Askersunds och Hammars socknar, nära 4 mil i längd, omslutande i sina nedre 2/3 delar Wetterns Bassin, så länge ännu dennes, om jag så må säga, skärgård fortfar, och "Stora sjön" ännu ej vidtagit. På ömse sidor om denna dalgång är Skogsbygd i öster Lerbäcks bergslag, i vester Tiveden med Boderna Socken, samt skogsbygden inom Snaflunda, Askersunds och Hammars socknar.

Af denna olika beskaffenhet i Topographiskt hänseende borde väl härflyta en viss modification af sjukdomslynnet, men, ehuru en sådan för mig är en subjektiv visshet, eger jag dock, efter ej fullt 2:ne års vistande inom detta Distrikt, ännu ej fullt objektiva grunder, för att derpå kunna motivera att sådant omdöme.

Något för detta Distrikt i Geologiskt hänseende egendomligt, på sjukdomslynnet inverkande, kan jag ej upgifva.

Vissa egenheter i innevånarnes lefnadssätt, slöjder och näringar förefinnas väl, såsom det väl bekanta spiksmidet innom Lerbäcks bergslag, samt Spanmåls - och Bränvins handel ibland den sjelfegande allmogen inom Hammars och Askersunds socknar, men någon inverkan på allmänna hälsotillståndet har häraf ej försports, lika litet som på folkets nykterhet och sedlighet, oaktadt de öfver en half Million, kannor bränvin, hvilka forslas ifrån Öster Göthland härigenom till de norrut belägna Bergslagerna. Deremot är till följe af den sjöfart, hvilken af den vid Vettern boende Allmogen, oftast med egna fartyg, idkas ända till Götheborg och Stockholm, fara gifven för den Veneriska smittans hitförande, helst om hösten med hemkommande skeppare.

Den till följd af den kalla och våta sommaren dåligt matade samt illa inbergade, samt till sin kärna sjuka Rågen har högst menligt inverkat på allmänna hälsotillståndet, så att inom detta Distrikt, åtminstone inom skogsbygden, högst få hemman finnas, der ej den s.k. Dragsjukan förekommit.

a) Endemiska. Den förr nämnda Dragsjukan (Se vidare Bil. A.) samt, om jag får hit räkna, de bland vår allmoge så allmänna Cardialgiska åkommor.

b) Epidemiska. Ifrån Febr. till ini Maj månad Maligna Frossfebrar (Se vidare Bil. B.); Influenca under hösten; Kikhosta, ifrån Maj månad till årets slut, i början mera sporadisk och serdeles godartad, men tilltagande så i extensité som intensite mot årets slut.

c) Sporadiska. Smittkoppor under årets första hälft, en efterskörd efter 1850 års farsot, då kopporna upträdde mera epidemiskt serdeles inom Bodarne och Wiby socknar. Bröstinflammationer som vanligt, emot våren, ehuru fåtaliga. Catarrher.

Några få Gonorrhéer, hitförda och utspridda dels genom skeppare, dels genom kringstrykande liderliga quinnspersoner ifrån alla orter, hafva varit under min läkarevård. - Bland chroniska hudsjukdomar hafva Scabies och Prurigo icke rikligt florerat.

e) Sinnessjukdomar. Inga.

f) Epizootier. Inga mig veterligen.

I staden finnes en Soppkokningsanstalt för sjuke och fattige att tillgå. I öfrigt är igenom communernas försorg intet specielt åtgjordt för helsovården, utom att ett Socken Apothek är inrättadt i Wiby Socken, hvilket handhafves af Barnmorskan och står tills vidare under Läkaren i Askersund inspection.

b) Fattig - och Fångvård. Härvid för mig intet att anföra.

c) Allmänna Wälgörenhets Inrättningar, Folkskolor m.m. Intet att anföra.

d) Helsobrunnar och badorter. Några jernhaltiga källor finnas väl, såsom vid Askersunds stad, Wretstorps Gästgifvaregård i Wiby Socken m.fl., som torde förtjena större upmärksamhet, men de begagnas sparsamt, i anseende till det nära gannskapet med Medivi och Porla helsobrunnar.

Får härom hänvisa till min Rapport af d. 29 Mars detta år, afsänd till Konungens Befallningshafvande i Örebro med dagens post.

f) Apothek. ett Privilegieradt i Askersunds stad. Se vidare Protocoll af d. 16 Dec. 1851, afsändt till K. Sundhets Colleg. d. 25 i samma månad.

3.io) g) Barnmorskeväsendet. Härvid eger jag ingen annan uplysning att meddela, än att Barnmorskorna upfyllt sina åligganden utan anmärkning. Under den tid jag förestått Prov. Läkaretjensten, har af dessa ingen förlossning med instrumenter blifvit verkställd.

h) Beväringsmanskapet. Får härom hänvisa till D:r Lagerstedts rapport för år 1851.

a) För helso - och sjukvårdsärenden. Inga.

b) för Medicolegala ändamål. Under årets lopp har jag verkställt 3:ne medicolegala obductioner, hvarvid befunnits, att döden i det ena fallet följt af förfrysning, i de 2:ne andra genom mord. - Får vidare hänvisa till Protokoller och Utlåtanden, afsände den 1 Maj, 10 Aug. och 25 Sept:r 1851.

Undertecknad Stadsläkare i Askersund och t.f. Prov. Läkare. Ord. Prov. Läkaren D:r Ahlberg är f.n. tjänstfri och bosatt i Stockholm. Med. D:r och Brukspatron V. Cassel på Laxå, befatta sig ej med praktik.

b) Badaremästare; Dentister. Ingen.

c) Djurläkare. Ingen.

d) Apothekare, Provisorer och Lärlingar. - En Apothekare och en Provisor å Askersunds apothek - Se vidare ofvan åberopade Visitations Protocoll för 1851.

e) Barnmorskor. Utom för Askersunds stad och landsförsamling, hvilka tillsammans aflöna en i staden bosatt barnmorska, finnes för hvarje Socken en af densamma aflönad. Dessutom är en serskild antagen för Aspa bruk. Utom dessa finnes 2:ne, ej af communen aflönade, den ena boende i Askersunds stad, den andra i Hammars socken. In summa 9 Barnmorskor, af hvilka 2:ne tagit examen i Instrumentalförlossning.

f) Vaccinatörer. - Finnes En för hvarje församling som godtgöres efter serskild öfverenskommelse, 4 á 8 S. b:co för hvarje vaccinerad person.

g) Quacksalfvare. - Härpå är ingen brist. Den förnämste är den s.k. "Svarfvaren i Lerbäck" (jag känner ej honom under annat namn). Hans rykte, är vidt utbredt; Ej blott inom distriktet, utan långväga ifrån, (såsom Mariestad, Westgötha slätten o.s.v.) komma sjuka för att söka råd och hjelp. Han läser ej bort sjukdomarna, utan ger Natur {..} Medicamenter, som hämtas på apotheken - Hans föreskrifter äro oftast enkla och ändamålsenliga, till stor del hämtade ur Hartmans Läkarebok och ett eller annat af Kisamors recepter. Några gifter, såsom Arsenik, Quicksilver, har jag ej hört att han begagnar. På sednare tider, sedan han blifvit blind och börjat supa, har hans praktik börjat aftaga och öfvertagits af 2:ne hans barn, "Svarfvare Jan" och "Carin i Hult", likaledes bosatta inom distriktet; men dessa plöja med fadrens kalf och åtnjuta ej hans förtroende.

För öfrigt finnas några kloka gummor, såsom "Mor Askling" i Snaflunda socken, hvilka egentligen "Kuckla" med Kreatur, ehuru de äfven i smyg låta använda sig såsom Jordegummor. - Jag vill ej tala om våra barnmorskor, hvilka, cum gratie och privilegie. D:r Cederschjöld, hvar på sin ort tro sig vara rigtiga Doctorinnor, åtminstone hvad Fruntimmers - och Barnsjukdomar vidkommer, och om de än verka något godt, dock mången gång äro Läkaren en förargelse.

Något i Chirurgiskt och Obstetritiskt hänseende af intresse har jag ej att meddela. De invertes sjukdomarne ha likaledes i allmänhet ej företett något märkligt, om jag undantager Dragsjukan, samt den Epidemi af maligna frossfebrar, hvarom i särskilda bilagor vidare förmäles.

Vid denna punkt intet att tillägga.

Askersund den 31 Mars 1852

P;A;E Arpi

t.f. Prov. Läkare.

Ehuru ofvan i min Års Rapport, i brist från annan rubrik, uptagen bland Endemiska sjukdomar, anser jag dock Dragsjukan böra hänföras till Taxikosernas klass, hvarföre ock i likhet med hvad vid öfriga förgiftnings sjukdomar är iakttaget, jag såsom väsendtlig åtskiljer en Akut och en Chronisk form; men för denna gång vill jag inskränka mig till hvad jag om den förra eller den Akuta förgiftningen här observerat, då, ehuruväl jag af Dragsjukans chroniska form haft flera fall under behandling, dessa dock dels tillhöra nu löpande år, dels äro för få, för att deraf kunna bilda ett sjelfständigt omdöme, men hoppas jag ett kommande år kunna få meddela den erfarenhet, jag då härom eger.

Denna sjukdom, hvilken allenast upträder efter förtärande, under en eller annan form, af sjuk Råg (hvarom meddelas vidare) har här förekommit, någongång genast men vanligen inom en half till 2 timmars tid efter intagen måltid, än omedelbart, än och oftast med prodromer af qval under bröstet, under Symptomer af Yrhet, förenad med Sömnaktighet, och Skälfning. Dessa äro denna sjukdoms utmärkande, constanta Symptomer.

Yrheten (hvadan den bland allmogen brukliga significativa benämningen"Yrsäd") åtföljes af susning för öronen, svindlande och svartnande för ögonen - Pupillerna har jag här under ofta funnit starkt delaterade - ögonen, hvilka ej äro injicierade, synas matta och töckniga, och vid intensiv förgiftning är blicken stel, stupid; själsförmögenheterna äro orubbade så till vida, att de sjuka kunna beskrifva sitt tillstånd, svara redigt på frågor, fast långsamt och eftertänkande. De sjuka äro tröga, med stark benägenhet till sömn. Härunder skälfva de öfre Extremiteterna, knäna bli svaga, gången blir osäker, i högre grad raglande, och vid intensiv förgiftning falla de sjuka lätt omkull. Sensibiliteten är orubbad, likasom muskelstyrkan synes föga försvagad, blott de sjuke först fått, hvad men säger, rigtigt tag.

Skälfningen plägar dock snart försvinna, vanligen efter ett par timmars tid, under quarstående af de öfriga symptomerna. Ser man nu en dylik sjuk, är man ofta frestad att tro sig se en rusig menniska, så snarlik är den yttre sjukdomsbilden; - de sjuke förlikna ock sitt tillstånd närmast vid ett rus.

Ofta inställa sig härjemte samtidigt knip i magen, åtföljda vanligen af kräkningar, äfven af utsot.

Får nu den sjuke gå till sängs, faller han först i slummer, sedan oftast i djup sömn; huden transpirerar starkt; pulsen blir hastigare, full och mjuk. Denna Cris fortfar vanligen i 12 timmar, men utsträckes äfven till 1 á 2 dygn. - Den sjuke känner sig sedan fullt frisk, endast hufvudet känns stundom tungt, såsom efter ett rus. - Hos dem, som fått kräkas eller haft utsot, framträda de Narcaliska verkningarne af förgiftningen mindre, likasom ock det onda går fortare öfver.

Vid förnyadt förtärande af den sjuka säden inträda åter samma förgiftnings symptomer, ty det i säden varande giftet har visat sig vara af den art eller kanske blott så intensivt, att ej menniskoorganismen kunnat vänja sig dervid.

Sjukdomen öfvergår till hälsa, utan några qvarstående menliga efterverkningar, då man kan aflägsna orsaken, d.v.s. undvika vidare förtärande af den sjuka säden. Men tyvärr! har ej detta varit möjligt för mängden, såsom torpare, daglönare, smeder och frälsebönder under Bruken, hvilka måst ej blott fortfarande förtära sjuk föda, utan äfven anstränga sig till dagligt arbete, oaktadt de vid hvarje måltid lagt rus till rus, dessemellan, likasom drinkaren i bakrus, raglande vid sitt arbete, till de måst lägga sig ner för att sofva bort det onda och med hämtade krafter ånyo börja.

Ett bättre förhållande inträdde väl, sedan Vårsäden, som var af god beskaffenhet, blifvit inbergad, och äfven nya förråder af frisk Råg, blifvit, genom H:r Bruksegarens försorg för deras underhafvandes behof, från andra orter hemtagas; gemene man hade ock af nöden måst lära sig att bättre rena säden och väl torka den, innan den förmaldes. Emellertid hade under fortsatt begagnade af sjuk föda hos flere upkommit ett och annat mera permanent sjukdomssymptom, såsom yrhet med tyngd i hufvudet, susnig för öronen och lomhördhet, hvarjehanda Neuralgiska smärtor, aftagande muskelstyrka, häntydande på en öfvergång till Dragsjukans chroniska form; hos andra framträdde först dessa symptomer efter en genomgången akut sjukdom (Nerffeber Bröstinflammation) då organismens reactionskraft emot giftets inverkan af den akuta sjukdomen blifvit försvagad; hos några få af dem, som undgått den akuta förgiftningen, oaktadt dagligt bruk af sjuk föda, hade efter några månaders förlopp börjat framträda symptomer af chronisk förgiftning.

Jag har härigenom blott velat antyda de olika vägar, hvarpå jag funnit sjukdomen öfvergått till chronisk, utan att för närvarande, på ofvan angifne skäl, härom vidare orda.

Dragsjukan - jag erinrar att jag här blott talar om dess akuta form - har visat sig ej skona någon ålder eller kön; dess intensiva verksamhet har ock synts mig varit jemnt fördelad, så att ej barnet och quinnan varit derför mera blottställda än den fullvuxne och mannen.

Alla hafva väl ej synts för denna sjukdom känslige, men dels är dessas antal relativt ganska få, dels hafva flera af dessa, såsom jag ofvan antydt, slutligen företett symptomer, härtydande på chronisk förgiftning.

Ej blott menniskan utan äfven husdjuren, speciellt hundar, hafva visat sig härför känsliga. - Jag kan ej underlåta att här relatera ett factum, hvilket, ehuru enstaka, i mer än ett afseende torde vara af intresse.

En hund, hvilken efter förtärande utaf bröd efter den nya säden blifvit illa sjuk - (med symptomer enahanda som hos menniskor) - kunde ej förmås att sedan på 14 dagar förtära någon brödbit, utan svalt hellre; på försök kastades nu åt honom brödbitar af gammal frisk och ny sjuk Råg om hvarandra. Öfver de förra kastade han sig, "glupsk som en hund" - såsom ordspråket säger - men lät de andra ligga orörda. - Ett vackert bevis på hundens instinkt, här förmedlad genom dess luktorganer.

Jag öfvergår nu till besvarande af den vigtiga men omtvistade uppgiften: Hvad är orsaken till denna Rågens giftiga egenskaper? - Efter min fulla öfvertygelse bör orsaken sökas, ej hos några för Rågens främmande inblandningar - såsom Mjöldryga, Svingel, Dårrepe - utan i de bland Rågen förekommande s.k. "röda kornen", hvilka vetenskapet visat vara en svampartad degeneration af Rågkornen. - Grunderna för denna min åsigt skall jag i korthet anföra.

Mot Mjöldrygor, såsom supporerad giftig princip, talar, oafsedt det förhållande, att äfven i andra år mjöldrygor förekommit bland Rågen till fullt lika mängd som under detta år, utan att deraf försports dylika, som ofvan beskrifne, menliga verkningar - det factum, att äfven i år förefinnes Råg, dels af mjöldryga föga förenad, dels derifrån, genom utplockning i smärre partier, fullkomligt befriad, men har likafullt, genom användandet af mjöl efter sådan Råg, lika intensiva förgiftnings symptomer upkommit.

Mot de öfriga bland Rågarna förekommande inblandningen af Svingel, Dårrepe m.fl. är enahanda bevisning att anföra.

Ju sorgfälligare Rågen kunnat ifrån de röda kornen befrias, ju mindre giftig har den visat sig.

För att erhålla ett fullt positivt bevis, borde genom experimenter på djur hafva utrönts hvad inverkan, dessa ofta nämnde röda korn, ensamma gifva till föda, skulle hafva utöfvat; men jag får beklaga, att några dylika experimenter här ej blifvit verkställda.

Jag förnekar ej härigenom mjöldrygans giftiga egenskap, lika litet som att å andra tider och å andra orter Rågen, till följd af Mjöldryga eller andra inblandningar, har kunnat framkalla förgiftnings symptomer, må hända med de här beskrifna analoga. Härvid vore af serdeles intresse att få utrönt den Chroniska analysen å de röda kornen, huru vida Ergotin stod att finna o.s.v.

Det sjuka Rågmjölet framkallar väl förgiftning, under hvad form det än förtäres; men verkningarna har framträdt dess mer prononcerade, ju fluidare formen varit och ju högre temperaturen. Sålunda hafva Mjölgröt, välling, nyss gräddadt varmt bröd förorsakat den intensivaste förgiftningen. - Troligen får orsaken sökas i närvaron af något, vid högre temperatur flygtigt serdeles giftigt ämne (kanske analogt med den feta oljan i mjöldrygan). Erfarenheten har ock lärt, att säden, om den starkt torkas före malningen, verkar mindre giftigt. För giftets flyktighet talar ock den ofvan om hur den gjorda iakttagelsen. -

Att säden således genom längre förvaring skull förlora mycket af sin giftiga qualité, är således väl sannolikt, men den stora quantiten af sjuka korn och med detsamma gift utgör alltid ett stort hinder för sädens användbarhet. Huru stor denna är, kan slutas deraf, att vid för 2:dra gången verkställd rengöring af Råget, medelst vanlig harpa, erhölls vid ett af härvarande bruk, ur 40 T:r 2:ne T:r slösäd, nästan uteslutande utgörande röda korn. Fjerdedelan af en vanlig kaka bröd har ock merändels varit tillräcklig till full förgiftning. -

Genom upblandning med Vårsäd, vanligen till lika delar, kan det häraf bakade brödet, numera utan serdeles olägenheter, förtäras. - En stor del af den sjuka säden har förvandlats till Bränvin, som gerna accepterats.

Prognosen har jag i det föregående tillräckligt vidrört, för att ej härmed behöfva längre taga uppmärksamheten i anspråk.

Hvad behandlingen vidgår, skall jag ock vara kort, enär ingen för den akuta förgiftningen specielt begärt min Läkareåtgärd, ock jag må för öfrigt bekänna, att jag ej känner något motgift. Dock har jag hört upgifvas att Caffe blifvit å ett och annat ställe men fördel begagnadt, hvilket ej förefaller otroligt, enär denna Sädesförgiftning i många hänseenden förete stor Analogi med de Narkotiska.

Askersund den 24 Mars 1852

P;A;E, Arpi

t.f. Prov. Läkare.

Jag har i min Årsrappot ibland Epidemiska Sjukdomar upfört Malignae Frossfebrar, förkomne inom Distriktet ifrån Februarii till in i Maj månad 1851.

Ehuru under en fross Epidemi enskilda fall af dessa Febres intermittentes malignae et. comititae ingalunda äro sällsynta, är dock desse sistnämnde febrars upträdande såsom själfständig Epidemi för vårt klimat mindre vanligt, hvarföre jag ansett mig pligtig att i korthet relatera och med några bifogade sjukdomshistorier närmare belysa ifrågavarande Epidemi.

Med början af Februarii månad sistledne år började under ökad sjukdomsfrequens upträda en mängd akuta sjukdomar, med symptomer af irritation och congestion till Hjernan och Ryggmärg, med deraf borrande sviter, såsom Apoplexier, Convulsioner, Paralysier o.s.v. Jemte det ovanliga i dessa sjukdomars plötsliga upträdande och frequens, väckte snart ett visst typiskt förlopp, med mer eller mindre tydlig remission, stundom ren intermission, hos flertalet af dessa sjukdomsformer, såväl min som min dåvarande Collegas D:r Lagerstedts, upmärksamhet. Den antitypiska behandling, som på grund af denna observation nu försöktes, visade sig ock fullt verksam.

Efter uphörandet af dessa Hjern - och Ryggmärgsaffectioner längre fram mot våren, kom såsom vanligt Pneumonernas tid. Hos några få af dessa observerades likaledes bestämd intermission, hvaremot China, likaledes med fördel användes.

Att ingå i någon speciel beskrifning af dessa olika sjukdomsformer, dem man gifvit namn af Febris intermittens Apoplectica, commatosa, maniusa, convulsiva - Pneumonia intermittens o.s.v., anser jag ej behöfligt, enär de ej företett något specielt skiljaktigt från hvad med dessa sjukdomsformer vanligen är förhållandet. Jag inskränker mig derföre till bifogande af några sjukdomshistorier såsom närmare belysande de särskilda formerna.

Ini Maji månad förekommo Nerffebrar, sporadiskt, förnämligast inom Lerbäcks socken. Äfven här hade jag tillfälle att observera 5 casus, der, jemte den nervösa febern, fortgick en sjelfständig intermittent sjukdomsprocess.

I 2:ne fall - begge inom en bättre familj; der jag således fick egde tillfälle att noga följa sjukdomens förlopp - fortgick en Nervös feber (med stinkande uttömningar et.) men under bestämda Exacerebationer och remissioner; Hos det ena (hos en 10 års flicka) under enkla quotidian typ, med exacerbation af febern mot midnatt åtföljd af ett profust stinkande Diarrhé, som eljest ej under hela dygnet plägade återkomma, hvarefter mot morgonen stark remission till emot d. 10 f.m. ofta användande af China i smärre doser några morgnar efter hvarandra, uphörde exacerbationen och det profusa Diarrhoet, och fortgick sedan Nerffebern med vanligt förlopp till cris på det 21:sta dygnet; i det andra fallet - hos denna flickas mor, omk. 40 år - var typen mer rigulier, närmast en quotidiana duplicata, så att mestadels hvarje förmiddag inträdde exacerbration med starka frossbrytningar och brännande feberhetta, med remission mot aftonen, men åter före midnatt ånyo dylik exacerbation med remission mot morgonen under några timmar. Efter intagande af China under remission 2:ne på hvarandra följande remissioner - om aftonen och på morgonen uphörde frossbrytningarne och exacerbationen, och ändades Nerffebern, utan störande afbrott, men Cris på 14:de dygnet. - I ett 3:je fall var förhållandet motsatt, Nerffebern gick till Cris men Convalescencen stördes af bestämnda under natten inträdande exacerbationer, hvaremot gafs China, hvarefter orubbad fortgående förbättring och hälsa.

I 2:ne fall deremot, der i det ena sjukdomens verkliga natur blefve för sent igenkänd, i det andra Läkaren för sent anlitad, d.v.s. sedan den nervösa febern uphört men den intermittenta sjukdomsprocessen ännu någon längre tid fortgått, under periodisk försämring, med feberhetta, Delirium, kräkningar periodisk återkommande, med flere symptomer, hvilka man varit benägen att tillskrifva ett efter den förutgågna Nerffebern qvarstående svaghetstillstånd, här visade sig all hjelp för sen. Till följd af den underderhållna congestionen till hjernan hade nämligen Hjernvattusot redan inträdt, hvilken, om man ock för någon tid lyckades cupera de intermittenta paroxysmerna, fortgick under väl markerade symptomer och slutade, förr eller sednare, med döden.

Jag har uppehållit mig något närmare vid denna feberform, ehuruväl den, strängt taget, ej kan hänföras till febris intermittens malignae, utan, enligt Hufvelands upfattning, närmast motsvarar de gamles "Hemitritdus" - efter förening af en febris continua (vanliga nervosa) med intermittens - anseende denna feberform, ur Geretisk synpunkt, stå i väsendteligt sammanhang med ofvan beskrifne Epidemi, likasom ock den i sig själf egde nog intryck, för att hvarje, om än så litet, bidrag ej torde vara oväkommet.- Till undvikande af en {…..} vidlyftighet bifogas inga Sjukdomshistorier.

Innan jag afslutar denna uppsats, vill jag tillägga några korta anmärkningar, hvad, Diagnosen, Prognosen och Behandlingen af denna maligna FrossEpidemi i allmänhet vidkommer.

Diagnos: Jag har ej i något enda fall funnit updrifning hvarken af mjelten eller Lefver - likasom ock den vanliga frossan under denna tid visade sig ytterst sällsynt - men deremot i flera fall anmärkt ömhet för tryck å ryggradens Kotor, {..ligen} någon eller några af de öfversta Ryggkotorna. Denna anmärkta ömhet, i förening med med mer eller mindre tydlig intermission, samt den herrskande Sjukdoms Constitutionen hafva varit mera hufvudsakliga Signa Diagnostica.

Prognosen i allmänhet är tillräckligt antydd med Epithetet Malignae. - Af omkring 25 fall, jag haft under behandlig, hafva 5 dött, hvaraf 3:ne barn, det ena till följd af congestion till hjernan, 2:ne genom congestion till Lungorna och de friare luftvägarne, samt 2:ne fullvuxna personer, till följd af hjernvattusot efter Febris Nervosa c. intermittente.

Antalet af de insjuknade likasom mortaliteten blir vida större, då jag till ofvan beräknade 25 fall lägga dem, min embetsbroder D:r Lagerstedt hade under sin speciella vård, samt om jag får härmed uptaga alla dem, hvilka, innan någon hjelp hunnit bibringas, aflidit, vanligen inom 12 till 24 timmar, under form af Apoplexier, allmänna Convulsioner o.s.v.

Behandlingen har ej varit ifrån den vanliga Frossfebern väsendtligen afvikande. Af hufvudsaklig vigt har varit, sedan det akuta anfallet med tjenlia medel (VS. Lax. o.s.v.) blifvit bekämpadt, ej dröjer med bebringande af Antitypica i tillräcklig dosis och afpassa tiden rätt. Der Turgans tillstånd m.m. contraindicerat [överstruket oläsligt] bibringande af full dosis (60 gran - {…..}) under EN - om jag så må säga. - Apyrexie, har jag, genom ingifvande af under 2:ne på hvarandra följande - af smärre doser Chinasalt, försett med tjenliga corrigentia, bäst vunnit mitt ändamål. - Till förekommande af recidiv har jag efter vanligt bruk sedan ofta begagnat China i refract dos.

N:o 1 Arbetskarlen C.J. Janssons dotter 2 år gammal, ifrån Askersunds stad, starkt och frodigt barn, insjuknade hastigt d. 2/3 1851 på aftonen, med kräkningar, hett hufvud, ryckningar i armar och ben, sträckning af hufvud och bål bakåt, skärning af tänderna, stundtals skefning af ögonen upåt, sopor, ofrivilliga uttömningar.

Qura: Hirud N:o vj å tinningarna, iskalla omslag å hufvudet; Hydr. Cretor griij hv. 2 t:a, till dess verkan förspordes.

4/3. Det soporösa tillståndet fortfor oafbrutet, till på förmiddagen denna dag (4/3) barnet qvicknade till, var temeligen kry, åt och jollrade; men på e. m. samma dag k. 4 började flickan blifva kall om händer och fötter; kylan spridde sig mer och mer och hade mot midnatt stegrat sig till full iskyla ända upp till axlar och höfter. Pulsen kändes k.6 e.m., då jag sist hade tillfälle att besöka den sjuka, hastig, liten och sammandragen; med den tilltagande iskylan kunde den ej af de omgifvande kännas. Efter midnatten stark hetta och feber; mot morgonen några timmars sömn. Under stadium algidum lågo armarne stela, vertikalt utsträckta åt sidorna, och, om de fördes ned under täcket, återtogo de genast sin förra ställning. Härjemte kräkningar, försvårad respiration, samt ofrivillig afgång af Urin. Det stackars barnet låg här under i halft comatöst tillstånd, stundom afbrutet af ett sakta quidande.

5/3 eller dagen efter k. 10 f.m.: Efter några timmars sömn på morgonen barnet åter kryat till sig; intet symptom från hufvudet. Cura: S. Quinici grviij - grij p. d. hv. t:a. Tog den sista dosen k. 3 e.m. men fick då kräkningar och derpå en lindrig paroxysm. Under natten ro.

6/3 Under hela dagen tem. rask - Tog S. Quin. griij, k. 2 e.m. - under natten till d. 7/3 ett par timmar het och orolig. Syntes under denna och följade dag d. 8/3 vara bättre, men ifrån d. 9/3 försäring med aftyning, Stomatitis mercurialis, ytliga liggsår å ryggen, Dirrhé och derefter hosta med slemstockning; stilla Delirium, slutligen sopor och Coma och full mållöshet, hvarunder barnet stilla afled d. 20 Mars.-

Som jag då (d. 20/3) var bortrest för några dagar, fick jag ej tillfälle att anställa någon obduction, men att dömma af en sådan, som af D:r Lagerstedt verkställdes å ett något öfver årsgammalt barn, som företett något vid liknande Symptomer (jfr äfven den obductions som der anmärkte efter sjukdomshistorien N:r 3) måtte här förefunnits, utom möjligen quarstående blodöfverfyllnad inom hjernan, ej obetydlig quantitet serum, hufvudsakligast inom ventriklarne och på basis cranii, hvilket verkat paralyserande på Nerfsystemets verksamhet och befordrat den dödliga utgången.

N:o 2. Flickan Augusta Sophia, 2½ år, ifrån Askersunds stad, insjuknade d. 3/4 1851 om aftonen, med kräkningar och stark feber, som fortfor hela natten och dagen derpå mot aftonen, under derpå följande dygn ingen feber; under dygnet derefter åter kräkningar och feber; emellanåt lindriga skälfningar; venstra ögat under febern starkt blodsprängt, ljusskyggt och rinnande. -

Cura: S. Quin. grvj - hvarefter full helsa.

N:o 3. En gosse 8 år, från Wiby socken, insjuknade enligt upgift d. 15/4 1851 med kräkningar, hufvudvärk och feber. Dagen efter d. 16/4 på förmiddagen alldeles Kry; men på e.m. åter stark hufvudvärk, med blödning ifrån näsa och mund till ett halfstops (?) quantitet; Följande dag d. 17/4 på förmiddagen, då jag kom dit på sjukbesök, påklädd och rask, fast mycket matt. Fick genast S. Quinici - hvarefter orubbad hälsa.

Vid samma tillfälle d. 17/4 1851 obducerade jag en flicka 6 år gammal, från samma ställe i Wiby s:n, hvilken plötsligt insjuknat d. 15:de samma månad k. 4 e.m. med kräkningar, hufvudvärk och feber; under natten sopor; på morgonen d. 16:de stilla Delirium, upåtrullade ögonglober, ryckningar och stilla död samma dag kl. 2 e.m.

Obductionen visade stark öfverfyllnad af blod till hjernhinnorna, utan reptur; exsudation af serum emellan fina hjernhinnorna; hjernan blekröd vid genomskärning; omkring 2 Drachmer klart serum i ventric. lat. dexter; på basis cranii nära 4 Drachmer serum, till större delen utflutet ur Ryggmärgs Caviteten.

N:o 4. Klockaren Anderssons son, 6 år gammal, i Askersunds Landsförsamling, boende strax utom staden, insjuknade d. 27/3 1851 med frossbrytningar och feber, hufvudvärk, känsla af håll i högra sidan af bröstet utan motiv, ömhet i Epigastrium, löst lif och äckel. Sjukdomen behandlades, såsom en enkel gastrisk feber, men Sinaps å bröstet samt invertes S. Acid. phosph + Dec. Altheae - Febern företedde intet ovanligt, {….}ej stark exacerbration om nätterna. Vid mitt besök d. 1/4 på morgonen anmärkte gossens mor, att under natten hade febern varit serdeles stark, och likasom benägenhet till slag med försvårad andedrägt. - Under dagen lugnade sig febern allt mer och mer, ehuru under följande natt ett slaganfall med mållöshet och paralysie af högra sidan, som dock gått tillbaka vid mitt besök d. 2/4 k. 10 f.m.; men strax efter ett dylikt anfall, med fortfarande mållöshet och paralysi till k. 4 e.m. - Genast gafs på e.m. S. Quin. grxij.-

Då jag nu undersökte ryggraden, befunnos 2:dra och 3:je Ryggkotorna starkt ömmande. - Efter Chinasaltet god sömn under natten, svettning på morgonen, ömheten i ryggen försvunnen. - Fortfarande vallning i blodet, pulsen hastig men mjuk; Mattighet. - Inj. Medicin. Dagen efter bättre; föga feber. Efter 3 dagar fullt convalescent.

N:o 5. Pigan Lovisa, 25 år, ifrån Askersunds stad, av stark kroppsbyggnad, insjuknade d. 19/3 1851 under pågående menses, med {……..} {mensi…} och stark congestion åt hufvudet, som oaktadt Lax. och sitt blod stegrades derföre, att hon föll i Delirium och våldsamma convulsioner; plågades derjemte af beständigt äckel. - Efter VS. och ett par dagars bruk af Aloe hufvudet bättre, men qvarstående tyngd; derjemte Obstruction hvarföre ord:s Pil. hydrarg. 2 st. morgon och afton.

Oaktadt fortsatt bruk af Pil. Hydr. fortfarande obstruction, samt tyngd i hufvudet med tillkommen stark Ljusskygghet och värk i ögonen, likasom de ville sprängas ut ur Orbita utan injection - Efter ett starkt Lax. vesic. i nacken hufvudet bättre, så att ögonen ej värkte men quarstående Ljusskygghet. -

Den 1 April e.m. frossbrytningar; God ro under natten; lindrig feber på morgonen; I öfrigt bättre; ögonen ej mera skygga för ljuset. Inj. med. d. 2/4 lindriga frosskänningar f.m. - d. 3/4 fullt feberfri och rask. -

d.4/4 Frossbrytningar på e.m.; d. 5/4 likaledes lindriga brytningar; d. 6/4 Intas på dagen Sulph.Quin Ij - gr VI p.d. - Efteråt mot aftonen stark feber, Delirium och convulsioner - osannorlikt efterverkan af Chinan - ; Dagen efter bättre, hvarefter {….} convalecens. Mot den quarstående benägenheten för obstruction, anordnades Sol. Calspad. - 1 thesked hvar morgon - med lagom lösande verkan. Menses återkommer på rätt tid - Inom kort full hälsa -

N:o 6. Skolgossen Daniel Victor Gustafsson, 14 år gammal, i Askersunds stad, insjuknade d. 5/4 1851, med symptomer af en enkel Catarrhalfeber, hvarför ordinerades Lax. sal. samt Mixt. Pect. -

d. 7/4 På e.m. feberfri, sömn under natten till d. 8/4. Denna dag ånyo stark feber, blossande ansigte, oren tunga, torr skarp hosta. -

Cura. {…} + T. Emet. - d. 9/4 Febern åter i aftagande. Fick på e.m. - då han var nästan feberfri, bröstet lätt, ingen hosta - S. Quin. grix.

10/4 Bättre; någon vallning i blodet. Fick ånyo e.m. S. Quinin grix.

11/4. Fortgående förbättring; ingen feber. - 12/4 Fullt Convalescent, så att han fick resa hem (3/4 mil från staden) vid Påsklofvet samma dag. Sedan dess ostörd hälsa.

En hans kamrat, lika gammal och boende i samma rum, insjuknade en dag sednare med symptomer af en enkel congestion till begge Lungorna, men med så svår oppression öfver bröstet, att jag genast gjorde VS på 3 vj. - Blodet höll ingen Crusta inflammation. - Sjukdomen hade samma decursus som den föregående, endast med den skillnad, att här var Typen quotidian, med remission på e.m. och under natten. - Behandling och utgång enahanda.

N:o 7. Pigan Greta Stina Pehrsdotter, några och 20 år gammal, ifrån Askersunds Landsförsamling, hade alltsedan förleden höst, då hon kom i en ny och svår tjenst, varit sjuklig, blifvit sämre under vintern och slutligen på våren så svag, att hon måste lämna sin tjenst. d. 21/3 1851, då jag första gången såg den sjuka, led hon af allmän svaghet, ömhet i Epigastrium och bristande matlust, blank tunga; värk i lederna och ömhet å ryggen; Anaemie; Febriciterar och förmår ej vara uppe. - Jag ansåg då henne lida af allmän svaghet eller, om man så vill, Spinalirritation, och ordinerade; Empl vesit. (Ph. Nosoc. Holm ) å Epigastr; Solutio Acidi Phospor. + Dec. Alb.; samt ett stärkande thé af Valeriana + Millefolium att, efter några dagars förlopp drickas om morgnarne.

d. 25/5 besökte jag ånyo den sjuke. Sedan jag sist såg henne, hade hon tyckt sig vara sämre hvarje dag från k. 3 - 4 e.m. tills fram mot nästa morgon, men bättre f.m. - Hennes omgifning uplyste vidare att de 2:ne sista nätterne hade hon blifvit alldeles iskall, pulsarne afstannat, ögonen stått stela och orörliga, och ej synts tecken till lif hos henne under mer än en timmas tid, ungefär k. 10 till 11 e.m. Efter uphörande af detta stad. algidum, hade den sjuka blifvit mycket het och törstat.-

Vid närmare efterfrågan säger Pat. sig äfven under hösten och vintern flera gånger varit frusen och skakat, hvilket har tillskrifvit den yttre köldens inflytande. -

Cura. S. Quin 20 gran + Opii pulv grij; - f. pil. N:o 20 - ; D.r S:r 4 P. hv. 2 t:a.

Värken i kroppen, kylan och de svåra anfallen uphörde alldeles efter intagning af pillerna, men qvarstod ömhet å ryggen, mycken svaghet och irritation, äfven i pulsen, hvarföre vid ett nytt besök d. 4/6 ordinerades Solut. Phosphor.aetherae, att taga ifrån 3 till 10 dr. 3 ggr dagligen. -

Convalescensen fortgick ostörd och med stora steg, så att redan efter en månads förlopp pigan kunde återtaga sin tjenst.

Askersund den 25 Mars 1852.

P.A.E. Arpi

t.f. Prov. Läkare