//WNorland. 69. 14/4. Fullständig och omsorgsfullt redigerad berättelse. Topografi och folkets lefnadssätt. Apotheket anligger 4 mil från läkarebostaden Quacksalvare//

Årsberättelse Från Skogs prov.läkaredistrikt af WesterNorrlands Län Februari – December 1863.

Skog distrikt med ungefärl. 13000 innevåre, fördelade på 7 socknar och omfattande Nordingrå, Nora och en del af Botheå härader, bildas hufvudsakl. af den landssträcka, som utskjuter mellan Ångermanälfvens utlopp och hafvet, sålunda omgifvet af watten i sydvwest, söder och öster. Hela distriktet är genomdraget af teml. höga bergåsar, af hwilka dock ingen torde uppnå en höjd af 1000 fot öfwer hafvet. Grupperade utan någon bestämd ordning bilda klippmassorna på många ställen ett pittoreskt wirrvarr af dalar och branter, särdeles i Nordingrå samt äfwen till en del i Wibyggerå och Nora socknar, hwilka alla stöta till hafwet, som med djupa fjärdar skär in emellan bergen. Hela distriktet är för öfrigt öfwerlupet af en mängd mindre wattendrag, hwilka sällan blifwa så stora att de ens kunna förtjena namnet af åar, men i stället mången gång i djerf fart uppsöka de små sjöar, som öfwerallt synas vilja inkräkta det rum, som lemnas öfrigt af bergen. Landet är sålunda i sin helhet mycket kuperadt och till följe deraf otillgängligt för odling, hwartill dock hwarje aldrig så liten tjenlig bit flitigt begagnas. Något längre från kusten widgar sig dock landskapet till något större odlade eller odlingsbara fält. Allmogen bygger gerna sina gårdar på något afstånd från hwarandra, samt, så widt möjligt är, på någon af de talrikt uppskjutande höjderna och småkullarne hwarigenom landskapet skulle erhålla ett obeskrifligt täckt utseende, om icke total brist på allt skönhetssinne eller tanken på en för öfrigt mycket twifvelaktig nytta intalade dem att bortraka hwarenda buske eller träd som finnes i grannskapet af de nästan utan undantag omålade boningshusen. Några egentl. större myror, träsk eller dylika sumpiga trakter finnas icke, om ej möjligen längst bort i de mera obebodda s.k. fjellskogarne, hwilka, här i parenthes nämndt, dock icke, ehuru utgörande de aflägsnaste delarne af distriktet, ligga längre än på sin höjd 4 mil från läkarestationen. Så wäl af landets naturliga beskaffenhet som af walet wid byggnadslokaler synes man sålunda föga mer kunna fordra i sanitärt hänseende. En annan sak är huru allmogen inreder sina boningshus, hwarwid wäl åtskilligt torde wara att anmärka, emedan jag icke utan skäl tror mig kunna påstå, att man här ser mera på tiden än soliditeten wid byggnaders uppförande. Några stora prydliga bondgårdar ser man här icke, men trångbodda kunna dock icke bönderna sägas wara efter allmogefolks wanliga behof, särdeles som man ofta får se ett eller annat rum stå obegagnadt och hela familjen, om den icke är desto större, inlogerad i köksrummet. Att de i allmänhet hafva kallt och dragigt i sina boningsrum är utom all fråga, men så är det icke heller något bortklemadt slägte, som bebor dem. Härdade till det otroliga borde de intill sena åldern kunna bewara krafter och helsa om de icke på ett alltför påtagligt sätt slösade med denna sednare. Wäder och wind, köld och regn bekymrar dem föga. Att se bonddrängen i skjortärmarne i ganska bister winterkyla är ingenting ovanligt och bond"stintan" bäfwar icke att wintern om gå till sängs i ett rum, der det aldrig funnits eldstad, endast hon får sin skinnfäll med sig. Också är allmogens lefnadssätt ganska enkelt och afmätt; wanor och bruk i detta afseende nästan pedantiska. Då jag tillämpar uttrycken enkelt och afmätt på födoämnen, gäller detta dock uteslutande qualiteten, men ingalunda quantiteten, ty potatis och strömming wälling och bröd af korn intagas i wäldiga portioner morgon, middag och quäll, eller rättare morgon, förmiddag, eftermiddag och quäll, ty så äro måltidstimmarne här fördelade, och detta året om. Strömming utgör neml. här det wanligaste födoämnet, dock äro äfven utom nyssnämnde ingredienser i måltiderna icke heller smör, kött, fläsk och wissa tider på året äfwen mjölk icke så alldeles sällsynta. Wid bröllop och dylika högtidligheter är om sommaren graflax en stående rätt i vissa socknar. Af drycker saknas naturligtvis aldrig kaffe, som förtäres i sådana quantiteter, att det icke gerna kan wara utan allt inflytande på helsotillståndet hos dess beundrare. Karlarne gifwa quinnorna föga efter i njutandet af älsklingsdrycken, hwars smak här anses betydligt förädlas af salt, vanligt koksalt. Till traktering begagnas äfven ofta körsbärsvin och "rödt win", hvilket sednare dock ofta utgöres af någon wämjelig blandning, hwartill receptet åtminstone icke med smaken kan utransakas. Mycket allmänt är äfwen swagdricka oftast surt eller ojäst. Ganska sällsynt är deremot brännvinet, hwadan de stötestenar, som ruset plägar lägga i wägen för den allmänna ordningen här äro föga framstående. Allmogen är af ett tyst och fogligt, nästan dystert sinnelag. Eller hwadan kommer det att aldrig ett muntert skratt, en sång, en melodie en folklek, några nationella öfningar eller någonting annat dylikt förråder att på insidan af det trälaktiga hwardagslifvet dock finnes en sträng som kan stämmas för lifvets behag. Icke ens midsommaraftonsolen finner ungdomen samlad i ett glädtigt lag. Ett par hopvirade björkkronor öfwer en stugudörr, se det är redan mycket. Deremot firas årets högtider grundligt med mat, ty det är ett nöje, som bonden känner till botten. Den egne, sjelfegande bonden trälar och arbetar till och med till öfwerdrift och mången gång på bekostnad af sin framtida helsa, men innan han kommit på den point att han odlar sin egen jordbit, står arbetshågen icke i förhållande till pretentionerna på den för hwars räkning han arbetar och sällsynt är icke att tjenaren för den mest fogliga tillrättavisning säger upp tjensten. Härtill bidrager trol. ganska mycket den lätthet hwarmed den unge arbetskarlen under sommarmånaderna sättes i tillfälle att på kort tid förtjena en, relative till behofven, ganska stor kontant penningesumma vid sågar och lastageplatser. Att det irreguliera lif som der föres dock icke är till fromma hwarken för kropp eller moral är påtagligt. I öfrigt synes mig bonden här wara en man för sig, sjelfständig, till och med envis, fast sluten till sina ståndsbröder, vidskeplig, aldrig ohöflig, men icke heller flat eller undfallande och ingalunda någon herreman. I sedligt hänseende synes han mig intaga en ingalunda låg plats, åtminstone förekommer wid ett ytligare betraktande ingenting anstötligt; om deremot det sedliga lifvet, sådant det uppträder för betraktaren, hwilar på sannt religiös grund kan jag icke yttra mig. I physiskt hänseende är redan till en del ordadt. Hwad wext och utseende beträffar duga inga allmängiltiga drag, icke ens inom samma socken. Små och stora, präktiga och wanlottade gestalter, ljusa och mörka fysiognomier förekomma om hwarandra, dock med det uttryckliga tillägg, att epitheterna stora, präktiga och ljusa ega en wida frequentare tillämpning än deras motsatser.
Hwad som dock snart faller i ögonen är quinnornas skröpliga och åldriga utseende redan innan de hunnit 40 talet, hwartill jag endast will antyda som möjliga orsaker: ett släpigt och mödosamt lif, missbruk af kaffe och skarpa medikamenter, åderlåtningar samt genom öfwerlastning förstörda magar. Klädedrägten är enkel och har ingenting annat utmärkande än lappskodonen och hundskinnspelsen, hwarigenom allmogen om wintern skiljer sig från "Sörlänningen". Så wäl de brukliga wadmalskläderna som en mängd andra nödwändighetsartiklar äro, om icke alltid, dock ofta nog af hemortens produktion. På wissa trakter wäfwas, äfven till afsalu, mycket lärfter, till i till spånaden af hwilka äfven karlarne deltaga. För öfrigt kan af ofwanstående synas att näringsgrenarne utgöras af respective till lokalerna, jordbruk, fiske, skogsafwerkning, timmerforsling och brädlastning.
I fråga om helsans wårdande och sjukdomars behandling råder stor okunnighet och widskepelse, dock icke större än på många andra orter, och får jag wäl tillfälle att derom yttra några ord under kapitlet om quacksalvare. De wanligaste kurerna åstadkommas genom åderlåtningar, {J}alappa, Aloë, Koloquint, Arrac, "Tillerdroppar" och "Tolutongbalsam". Iglar och lavemanger äro äfwen wäl kända och allmänt i bruk. Likaså allmänt är "slagwatten" både in- och utwärtes.

I:o Wäderlekens och Årsvextens förhållande i allmänhet.
Från min ankomst till stationen i Febr. månad, under resten af wintern, samt äfwen under wåren, war wäderleken jemn och wacker. Snö betäckte jorden i ganska ymnigt mått, dagarne woro klara och soliga, temperaturen med några färre undantag, endast några få grader under fryspunkten. Försommaren led af brist på nederbörd, hwilken i stället blef så mycket ymnigare i Sept. och fortfor att wara sådan, med några kortare afbrott, under Ockt. och Nov., dock har jag icke hört att dessa omständigheter haft något menligt inflytande på den en gång bergade skördens beskaffenhet, om ock kornet på många ställen warit både tunnt och kort på strå. I början af Juli inträffade ett hastigt temperaturombyte i det att den högt uppdrifna wärmen efterträddes af kalla dagar och nätter med bitande nordlig wind. Wid denna tid woro ock diarheer mera framträdande, ehuru wida mindre än man kunde hafva wäntat. Dock är swårt att härom kunna yttra något bestämdt, då ju en mängd dylika aldrig komma under läkarens behandling. Äfwen förekommo samtidigt några fall af utbildad rödsot. Hösten har warit mild och af dem som äro gamla på orten har jag hört sägas, att så litet snö här icke fallit på flera 10 tal af år. Från 24:de Nov. har dock här med några få dagars afbrott begagnats släde.

II:o Allmännare förekomne sjukdomar
a) Endemiska
Att härom yttra sig efter så kort vistelse på stället, samt utan ledning af några föregående anteckningar har sina swårigheter. Dock kan jag icke undgå att anmärka det Bland Såsom allment förekommande sjukdomar nämnes gastralgien här synes mig wara rätt hemmastadd så wäl bland män som quinnor. Mången gång torde dock en kronisk werklig gastritis ligga till grund för dessa symptomer som till slut tyda på ingenting mindre än ulcus, kräfta eller annan degeneration. Som orsaker kan jag endast antydningsvis nämna desamma som äro uppräknade wid frågan om quinnornas tidigt åldriga utseende.
b) Epidemiska
Af smittkoppor har jag icke sett eller hört talas om något enda fall sedan min hitkomst. Deremot hade Scarlatina under föregående winter warit ganska allmän och fortfor äfwen under wåren till och med inpå sommaren. Utslaget wisade sig ofta flygtigt och ojemnt, beledsagadt af än mildare än swårare angina, stundom äfwen af ulcerationer i swalget, särdeles i tonsillerna, i hwilka destructionerna stundom måste anses wara af diphteritisk natur. Sjukdomen wisade sig ibland ganska intensiv, men oftare förlöpte det acuta stadiet teml. skonsamt och patienterna ansågos utom all fara, men wille dock ej blifwa rätt friska, woro febrila, matta och swaga, bleka och aptitslösa tills de slutligen under hydropiska symptomer dukade under. De patienter, som jag haft under min wård, hafwa hufwudsakligen warit från Nordingrå, Nora och Skog socknar, men sjukdomen har äfwen förekommit å öfriga delar af distriktet. Af den summariska rapporten öfwer förekomne sjukdomar synes att jag haft under behandling 16 fall af scarlatina, hwaraf 4 slutats med döden.
Allmän har benägenheten för halsåkommor warit alltifrån den simplaste Angina till och med den swåraste Diphteria, hwilken sednare mången gång wisat sig stå i sammanhang med den gängse skarlakansfebern eller messlingen, andra gånger åter warit fullt sjelfständig. Mången gång har det för mig åtminstone warit en vansklig sak att med bestämdhet säga: här är diaeteria eller här är den icke. Eller hwad ska man säga om patienter, som gått hela milen för att rådfråga mig för "ondt i halsen" i förening med svårighet att swälja och plågsamma "skeningar" åt öronen, utan några andra symptomer af allmänlidande, och wid undersökning hafwa de dock kunnat befinnas behäftade med djupa och widsträckta destructioner i swalgets mjuka partier, dock wanligast i tonsillerna, ur hwilka med en lämpligt tillskuren gåspenna kunnat urgräfwas en gulgrå, grynig illaliktande detritus blandad med blod hwarefter återstått ett djupt sår. Efter grundlig touchering med lapis i substans har patienten åter gått hem, någon gång kommit igen, andra gånger icke, men i hwilket fall som helst, har fullständig tillfriskning inom kort kunnat inträffa. Andra gånger åter har den sjukbesökande wisserligen warit matt, men dock gått förssvarliga wägar och wid undersökning erbjudit långt mindre laecion i halsen, ett grundt sår utan beläggning, ödematös answällning af uvula och mjuka gomranden och dock har det onda envist quarstått och generat till och med genom swårighet att tala eller quarhålla maten i munnen förorsakad genom envis paralysi i respektive nervgebiet. Andra gånger åter har den sjuke långt ifrån att kunna infinna sig hos mig, wid besök hemma hos honom, befunnits lida af häftig feber med hastig och liten puls och så stor prostratio virium att han ej kunnat sitta upprätt så lång stund, som fodrats för att undersöka halsen, utan att svimma af. Svalgets mjuka partier hafwa då befunnits intensivt rodnande och så ytterst answällda, att förmåga att tala och andas warit inskränkt till möjligaste minimum. Härwid har ibland kunnat upptäckas något sår, ibland icke, i förra fallet någon gång af obetydligt omfång och ganska godt utseende. Härwid har påpensling af concentrerad lapislösning plägat wisa god effect, idet att patienten sedan samma dag kunnat tala och andas teml. obehindradt, dock har äfwen i sådana fall der pat. warit ung och robust lokala bloduttömningar begagnats. Nu har äfwen händt att, der ett sår förefunnits, har det ganska fort kunnat draga ihop sig till ett rent och snyggt ärr, under det att ett annat sår t.ex. på andra tonsillen bildat sig, hwilket dock snart likaledes kunnat gå tillbaka, utan att antaga något swårare utseende. Mera sällan har sjukdomen wisat sig dödande, åtminstone under ofwannämnde förhållanden, men deremot är det trol. att flera barn som jag funnit aftynade och hydropiska, och hwilka sålunda dött, befunnit sig under inflytande af följderna efter diphteria vare sig ensam eller i förening med skarlakansfeber eller messling. Af den summariska rapporten synes att jag haft under min behandling 26 fall af sjukdomen, hwaraf 4 slutat med döden.
Äfven Morbilli, hwaraf jag haft 8 fall, hafwa wisat sig i sammanhang med diphteria. De hafwa alla återgått till helsa utom ett.
Kikhosta lär nog hafwa gått under början af året bland allmogens barn, men då detta sällan föranledt mitt tillkallande har jag ej förr än nu på hösten och början af wintern, då flera ståndspersoners barn angripits af sjukdomen, fått någon erfarenhet om densamma. Hostan har wisat sig både häftig och mycket enwis som wanligt, remitterat och åter tagit upp sig igen. I de fall, der jag wågat, har jag gifvit Extr. Belladonnae + Sulph. Lincic och icke har medlet warit alldeles overksamt.
Typhus, som under hösten härjat i Hernösand samt på åtskilliga andra ställen söder om Ångermanelfven har äfwen sträckt sig till detta distrikt, dock synes den ingenstädes hafva fått rätt fast fot om icke i Wibyggerå socken, der den uppträdt i Kexeds by, belägen wid en hafswik. Sjukdomen yppade sig första gången i Nov. månad, under loppet af hwilken samt till årets slut, tillsammans 5 personer i densamma insjuknat inom samma familj, utan att något fall slutat med döden. Derefter wisade sig sjukdomen under sista dagarne af året i en på andra sidan nämnde hafswik belägen by hos en person, som hade besökt den sjuka familjen i Kexed. Dessutom hafwa, så widt jag wet, 2:ne fall förekommit i Nordingrå socken, af hwilka det ena, en medelålders quinna, slutade med döden. Deremot hafva twenne fall i Nora socken återgått till helsa
c) Sporadiska
hafwa förekommit af en mängd olika slag. Lunginflammationer woro under loppet af Februari - Juni alltför wanliga. Några sporadiska fall af rödsot förekommo i Juli – Augusti. Frossor förekommo då och då af hwilka ett fall slutade med Morb. Brightii och död. För öfrigt hafwa förekommit ett à twå fall af följande: Febr. puerperalis, Scorbut, Stomatit, Ormbett, Aneurisma, Varix, Maculae corneae Ophthalmia, Corpora extranea Corneae, Pleuritis Entero Colitis Chronica, Typhlitis, Kolik, Hernia Liniae albae, Tumor Recti, Prolapsus Ani, Fistula recto vaginalis, Icterus, Hydramnias, Haematuria, Cystitis, Orchitis, Hydrocele Luxatio Humeri, Fractura femoris, Anasarca acutum, Ruptura muscularis, Combustio, Congelatis, Furunculus, Hygroma Patellae, Vulnus incicum, V. contusum, Tumor abdominis, Teleangiectasis, Herpes och Herpes tondens.
Sjukdomar, af hwilka hafva förekommit flera än twenne fall, synas af den summariska rapporten.
d) Syphilis, Saltfluss, Elephantiasis, Chroniska hudsjukdomar.
Af Chancre har jag ej sett ett enda fall. Af sekundära eller tertiära formerna har jag påträffat 4 fall, af hwilka ett, en quinna, egentl. tillhörde Hernösand, till hwars Lazarett hon ock förpassades. Ett andra fall beträffade en medelålders man, som icke heller egentl. tillhörde distriktet. 2:ne besigtningar har jag på uppdrag af vederbörande socknemyndigheter werkställt på för venerisk smitta misstänkta familjer. Den ena undersökningen hade till följe nyssnämnda quinnas införpassande till Hernösand, den andra åter blef af negativt resultat i det en medelålders quinna led af acut stomatit och hennes lilla flicka af herpesblåsor utefter labia majora vulvae. Af gonorrhoeer hafwa deremot anmält sig några stycken.
Af kroniska hudsjukdomar är skabben här ganska wanlig och måhända oftast förekommande i Nora socken, hwarest densamma inom arbetarefamiljerna på Sandö glasbruk under eftersommaren war mycket utbredd. Impetigo och Ecthyma förekomma likaledes äfwensom Eczema. Ett fall af Herpes tondens (ett barn som hade flera syskon i hemmet, hwilka dock icke åtminstone wid mitt besök i gården visade något spår af sjukdomen) har jag sett, men intet af Favus.
e) Sinnessjukdomar
Från Wibyggerå socken har under sommaren en medelålders quinna, stadd under inflytande af acut mani, af mig blifvit införpassad till Hernösands hospital. I Skogs socken har jag under årets sista del haft en circa 20 årig flicka ur allmogeklassen under behandling för acut mani, hwaraf hon äfwen förut i sammanhang med menstruationsrubbningar periodwis skall hafwa lidit; men då sjukdomen syntes wilja blifva af kronisk art och jag dessutom fruktade att hon en wacker dag skulle blifva sin mor och broder, hvilka dittills haft magt med henne, öfvermägtig, wille jag förpassa henne till hospitalet, men då lär hon hafva blifvit förd till en quacksalvare. Resultatet torde jag blifva i tillfälle att delgifva i 1864 års berättelse
En annan sinnessjuk, en c:a 40 års gammal f.d. båtsman, torde wäl äfven hamna på hospitalet, alldenstund han lider af partiel förryckthet, som låter honom (om sådant här får inrymmas med ett par rader för kuriositetens skull) i sig sjelf finna rätte egaren till nya läkarebostället i Skog, för hwars besittning han dock ännu icke widtagit några kraftåtgärder mot mig, "röfvaren" af detsamma.
Ett par mindreåriga barn har jag iakttagit, hwilka efter i spädare åren genomgångna acuta sjukdomar lida af hämmad själsutweckling i förening med choleraartade anfall. Att f.ö. yttra mig om befolkningens större eller mindre disposition för sinnessjukdomar är ännu för tidigt; några sekteriska rörelser har jag icke hört omtalas, ej heller har jag påträffat några enskilda subjekter med af religiöst grubbleri på willospår komne hjernor.
f.) Epizootier
Om dylika har jag mig ingenting bekant. Länsdjurläkaren har wisserligen warit på trakten en och annan gång, men mig weterligen endast för sporadiska sjukdomsfall.

III:o a) Förhållandet i allmänhet med Sundhetspolis, Socknenämnders werksamhet för allmänna helsowården, Sockneapothek.
Af kommunalnämders, som enl. sista författningen äfven skola wara sundhetsnämder på landet, werksamhet för allmänna helsovården har jag ingen widare erfarenhet än den under II:o d) omnämnda, hwarjemte jag på respektive socknars bekostnad blifvit kallad till fattige sjuke 3:ne gånger till Nora, 3:ne d:o till Bjertrå, 2:ne d:o till Skog och en gång till Ullånger, derwid wanligen hemtad och beledsagad af någon ledamot i kommunalnämden. Sjukligare tider skulle måhända ställa deras werksamhet i tydligare dager.
b)Fattig och Fångwård
Man kan icke säga att distriktets församlingar äro öfwerhopade med fattige, så fattige att de behöfwa ligga kommunerna till last. Likasom förmögenheten, likaså är ock fattigdomen här föga framstående. Gesäller och fattiglappar deremot äro här previligerade, men flygtiga tiggare. Socknarnes egna fattige "gå antingen på socken" som det heter eller ackorderas de in i familjer eller erhålla de understöd i sina hem. Något så kalladt fattighus finnes ej i hela distriktet. Nordingrå, Nora och Wibyggerå lära hafva de flesta fattiga, måhända förklarligt derigenom att innewånarne i dessa kustsocknar söka sin utkomst genom ett mindre lönande fiske. Några fängelser finnas ej i distriktet.
c) Allmänna wälgörenhetsinrättningar
Folkskolor
Af de förra finnas inga. Folkskolor finnas nog, men öfwer deras werksamhet kan jag icke, ännu åtminstone, fälla något omdöme. Jag will derföre endast nämna, att här i Skog har warit mycket klagadt öfwer försummad barnaunderwisning och att i år åtskilliga åtgärder blifwit widtagna för att få barnen att besöka skolan, hvilket äfwen synes hafwa lyckats, tills widare åtminstone. Nytt skolhus, rymligare och ändamålsenligare än det närwarande, skall byggas nästa år. Längsta wäg till skolan för barnen är en half mil. I Nordingrå socken hafwa de längst bort boende barnen 1 1/2 mil till skolan. Skolrummet är osundt, utan all ventilation, kallt och med alltför ringa höjd från golf till tak, samt dessutom alltför otillräckligt, om skolan skulle ordentligt besökas. I Wibyggerå socken deremot är skolan fördelad på trenne stationer med warma och rymliga rum, hwarigenom äfwen den fördelen tillkommer, att det ojemförligt största antalet barn icke har längre än 1/4 mil till närmaste station, inga längre än 5/8 mil. I Styrnäs socken äro skolrummen wisserligen rymliga, men kalla och illa inredda. Längst bort boende barn hafwa ungefär 1/2 mil till skolan. Om förhållandet i Nora, Bjertrå och Ullånger socknar saknar jag ännu närmare kännedom, vidare än att, då de twenne sistnämnde socknarnes skolhus utwändigt synas nya, stora och prydliga, är förhållandet twertom med det i Nora.
d) Helsobrunnar och Badorter
Af de sednare finnas inga. Deremot wid Wibyggerå kyrka samt wid Edångers by i samma socken finnas mineralkällor, hwilka fordom lära hafwa warit talrikt besökta, men nu, i likhet med dylika wid Nordingrå och Styrnäs kyrkor, blifwit urmodiga. Om förhållandet härutinnan i de öfriga socknarne har jag ännu ej kommit i tillfälle att taga kännedom, endast så mycket wet jag, att inga, numera åtminstone, allmänt kända och besökta helsobrunnar finnas någonstädes i distriktet.
e) Vaccination och Revaccination
Vaccinationsjournalerna för år 1863 äro ännu ej från K. Befallningshafwande insända, hwadan det, helst efter ett knappt års härwaro, är mig omöjligt att med anspråk på tillförlitlighet ännu kunna säga på hwad punkt rub. e) befinner sig i socknarne. De mundtliga uppgifter jag erhållit wid tillfälligt sammanträffande med presterskap eller vaccinatörer synas ej rätt vara att lita på, såsom stundom visande sig motsägande hwarandra. Så fort journalerna inkomma skall jag, jemte den summariska rapporten, bifogade anmärkningar som wid den tiden kunna göras. Revaccination mycket sällsynt.
f.) Apothek.
Såsom bekant har distriktet hittills saknat eget apothek och jag har sjelf, så widt sådant sig göra låtit hållit allmänheten medikamenter tillhanda, hwilket dock af skäl, som säga sig sjelfwa, mången gång warit förenadt med både obehag och alltför mycket beswär och tidspillan. Jag emotser derföre med längtan wäntade bättre tider i detta hänseende sedan Kongl. M:t under den 9:de sistl. October täckts tilldela examinerade provisorn och apothekaren C. J. Horneij personligt privilegium å anläggning af ett apothek i grannskapet af distriktets läkarestation, hwilket apothek jag genom skrifvelse från K:s Befalln:de i Westr. Norrl:s Län af den 15 sistl. Dec. blifvit erinrad om att wid tidpunkten den 14:de Juli 1864 afsyna samt med besigtningsinstrument deröfwer till Kongl. Sund.Collegium ofördröjligen inkomma. Jag anser här wara tillständigt nämna, det bemälde Apothekare Horneij blifvit i tillfälle att t.v. förhyra en lokal, ganska tjenlig för apotheksanläggning, dock medförande olägenheten af en dryg fjedringswägs afstånd från läkarestationen. Det tillkommer måhända icke mig att döma öfwer lämpligheten af ett sådant arrangement, då jag ej bestämdt wet hwad som menas med "i närhetan af läkarestationen", men jag anser mig böra nämna att någon lämplig lokal för Apothekare ej finnes på närmare håll och att distriktet wisserligen wid inköp af bostad åt läkaren haft Apothekaren i åtanke så tillwida, att å läkareboställets jordgrund finnes för Apothekare att bebygga, men intet widare, hwadan naturligtwis icke kan komma i fråga att Herr Horneij till af Kongl. Maj:t bestämd tidpunkt för apothekets afsynande skall kunna hafva detsamma etableradt å sistberörde plats, utan ser han sig nödsakad att, som nämndt, tills widare söka att få hyra så tjenlig lokal som möjligt.
g Barnmorskeväsendet
Af härnedan upptagne förteckning öfwer distriktets barnmorskor synes att wi ej lida brist på sådana. Om de deremot flitigt anlitas kan jag ännu ej så bestämdt yttra mig, ty jag wet ej om det förhållandet, att i Skogs socken af 14 förlossningar under året examinerad barnmorska warit närwarande wid 9 kan tjena som allmän måttstock. Men åtminstone har för mig ej mer än en, den i Wibyggerå, klagat öfwer att allmogen hellre wänder sig till sjelfdanade hjelperskor wid förlossningar. Några rapporter om skedda instrumentalförlossningar inflyta icke; endast 2:ne sådana har jag efter uttrycklig tillsägelse bekommit af barnmorskan Wenström, men om härutinnan någon försumlighet werkl. egt rum hos dem som äro examinerade för instrumenter, skall jag wäl deruti åstadkomma ändring, så snart dylikt kommer till min wetskap. Endast 4 gånger har jag af barnmorska blifwit tillkallad till Kinkigare förlossningsfall. I första fallet: twärrigtning hos fostret, som wid min ankomst war dödt och efter wändning med lätthet extraherades; hos modern: gangrän efter långwarigt tryck på födslowägarne, pyämi, död. Barnmorskan blef sjelf sent tillkallad så att något fel ej hwilar på henne. I andra fallet: fullkoml. afstannade wärkar efter förut af barnmorskan anwänd V. S. och secale cornut. Tångförlossning, fostret dödt efter några respirationsförsök. Modren frisk. 3:dje fallet: framfallen hand, fot och nafvelsträng. Wändning efter mycket möda. Extraction lätt. Barn och moder friska. 4:de fallet: framfallen arm, stor trängsel, fostret dödt. Sedan armen efter mycket arbete blifvit exarticulerad i axelledgången hufvudsakl. med Cooperska saxen, bereddes så stort rum att wändning och extraction kunde företagas. Modren frisk.
h.) Beväringsmanskap.
De härom 1863 års rapporter, afsända från stationen till Kongl. SundhetsCollegium den 31 Maj 1863.

IV Embetsförrättningar på grund af vederbörande auctoriteters förördnande
a) För helso- och sjukwårdsärenden:
1. Resa till Felsvik och Näs byar 3 Mars för messling
2. d:o till Bindböle 25 Maj för eftersjukdom efter scarlatina
3. d:o till Swartnora 16 Juni för lunginfl. gastr. feber, epilepsi
4. d:o till Bergsåker 18 Juli för Rödsot
5. d:o till Skullersta, Böle 19 Juli för Venerisk sjukdom
6. d:o till Nora, Salom 22 Juli för Diphteria
7. d:o till d:o 29 d:o d:o
8. d:o till Öds By 5 Augusti för Venerisk sjukdom
9. d:o till Kexeds By 13 Novbr. Typhus
10. d:o till Skallsta 29 December för Typhus, Bronchit.
af dessa hafva rapporterna under 5:o och 8:o blifwit afsända till Kongl. B:de. af alla de öfriga hafwa ett exempl. inom några få dagar efter förrättningarne blifvit afsända så wäl till Kongl. S.Colleg. som till K:s B:de.
b) För med.legala ändamål
Obduction å f. handl. Nils Lundin i Styrnäs 24 Octbr. sjelfmord gm. skärning med rakknif.

V:o Uppgift på inom distriktet boende personal af:
a) Legitimerade läkare och sådana som med särskildt nådigt tillstånd eller på grund af innehafwande förordnande till läkarekonstens utöfning äro berättigade:
undertecknad ensam under denna rubrik.
b) Badaremästare c) Djurläkare: inga dylika bosatte inom distriktet.
d) Apothekare
Examinerade Apothekaren och provisorn C. J. Horneij, utnämnd d. 9 sistl. October men ännu ej hit anländ.
e) Barnmorskor äro
K. Sjödin gemensam för Skogs och Nora socknar
S. C. Sundin i Nordingrå socken;
K. Ch. Wennström för Wibyggerå socken;
B. Ch. Hallén för Ullånger socken;
Joh. Näsholm för Bjertrå socken,
A. Östberg för Styrnäs pastorat, (obs. gift: Höglund).
af dessa äro Sjödin, Sundin, Wennström, Östberg och Näsholm examinarade för instrumenter. Alla äro de af socknarne ordentl. antagna och aflönade. Aflöningen utgår hufvudsakl. i alla socknarne efter samma princip: Fri bostad och wedbrand, 1 1/2 à en kappe korn af hwarje bonde, 25 öre eller något derutöfver af hwarje torpare, visst för hvarje verkställd förlossning, varierande från 37 öre till 1 R:dr rmt., fria resor och kost, visst för särskilda åtgärder såsom åderlåtning, lavemanger etc.
f) Vaccinatörer äro
i Skog socken skolläraren och klockaren L. Felldin,
Wibyggerå d:o kyrkwaktaren Er. Sundlöf, hvilken förl. år erhöll belöning. I Nordingrå socken klockareenkan G. L. Gillöf likaledes belönad.
I Styrnäs är ännu ingen vaccinatör antagen efter i slutet af förra året aflidne Klockaren Wigren, men skolläraren Sundmark, som ock till nämnde befattning gjort sig competent, blir sannolikt oförtöfwadt antagen. I Ullånger barnmorskan Hallén.
i Bjertrå socken har ännu icke, efter i slutet af året aflidne Klockaren Dahlström, någon ny vaccinatör blifvit antagen, men barnmorskan Näsholm anses med säkerhet komma att emottaga befattningen. I Nora f.d. barnmorskan A. Rönnberg. De aflönas alla antingen genom collect, frivillig afgift eller bestämd dylik varierande från 12 till 37 öre för hwarje barn.
g) Quacksalvare
På dylika finnas god tillgång. De mera framstående namnen äro. Dellden i Nora, Erik Månsson i Nordingrå samt "Jacob Jons mor", Sjödin och Ahlström (Allström?) i Skog, hwilka hafwa ett stadfästadt rykte som "doktorer". Dessutom uppdyka litet emellanåt här och hwar namn på storheter, som helt plötsligt befunnit sig sjelfwa och af andra befunnits äga förmåga att kurera både i stugan och ladugården. Allmogens förtroende till dessa är sannerligen stort, om ock icke obegränsadt Att åtskilliga hedr hedrande undantag af nämnde klass finnas, hwilka wilja bibringa sina ståndsbröder en annan öfwertygelse om quacksalvares werksamhet och syften bör icke förtigas, men i allmänhet har läkaren att kämpa med många obehagligheter och trakasserier genom quacksalvares inblandning i de sjukes behandling. Se här ett eller annat exempl. med så få ord som möjligt. Jag blef kallad till en sjuk. Efter verkställd sjukexamen frågade jag: "nå hwad hafwen I "sökt" för (h. e. gjort för att hjelpa) detta? Jo wi hafwa gjort så och så! Hwilka har gifvit det rådet? Jo det har Jacob Jons mor! (obs! hon är min närmaste granne) Nå hafven I ej gjort något vidare? Jo vi hafva gjort så och så! Hwilken har ordinerat det? Jo det har Erik Månsson. Nå hafven I ej gjort något widare? Nej! Hafven I ej åderlåtit? Jo det hafva wi gjort, det är wäl bäst att wi tala om alltihop! Hwem har ordinerat det? Jo det har Delldén! Man skall ingalunda tro att detta är något enstaka fall, utan dylikt är regel och undantagen äro få. Jag kan icke heller neka mig att anföra följande. En medelålders man hade fallit under ett såghjul och blifvit illa tilltygad. Tillkallad fann jag till min icke ringa förvåning Erik Månsson på stället före mig och 3:ne klumpiga, korta spilor illa surrade omkring wenstra lårbenet. Man frågade om det icke war bra gjordt och om det ej kunde få ligga så. Då sådant ej lät sig göra och jag till följe deraf tagit af alltsammans, fann jag lårbenet fractureradt på nedre 1/3 delen och underbenet likaledes på 2:ne ställen. Jag gjorde nu ett dubbelt lutande plan enl. A. Coopers modification af den ursprungl. Potts´ka methoden och hade tillfredsställelsen att få fracturändarne wäl reponerade och hela benet i ett särdel. godt läge. Jag reste, som mig syntes, med goda utsigter till läkning och rakt ben. Inom ett dygn kom ilbud att "allt war på tok". Ock "på tok" war det. Båda brottändarne på å lårbenet widt skilda åt och den öfre ändan pekande hardt nära under den swartblåa huden på lårets yttre sida. Hwem har rubbat "ställningen"? frågade jag. Efter mycket krumbugtande fick jag af de förtwiflade quinnorna weta att Erik Månsson icke allenast hade ordinerat 2:ne kaskar (arrac och kaffe) dagl; utan äfven i samråd med den "oregerlige" och despotiske mannen hade tagit och släppt ut det med gångjern försedda lutande planet, hwaraf följden naturl. skulle blifva den ofwan mämnda.
E. Månsson war försvunnen, och pat. lofvande bot och bättring war till fromma för sitt hem hädanefter allt annat än olydig. Sådana äro de. Oförskämda, djerfva, tilltagsna och åtminstone Delldén och Erik Månsson, begåfwade med ovanlig förmåga att prata och då man wet, att de ingalunda lägger fingrarna emellan, då de klämma till med sin kritik öfwer "Doctorn" är naturl. att deras inflytande på en lättrogen allmoge ingalunda skall werka till fördel för denna denna sednare. Så wet jag att D. i somras widt och bredt utbredde sig öfwer Docktorn "som icke hade wetat att begagna sig af silfvernålar, då han sydde hop ansigtet på en liten flicka", som blifvit sparkad af en häst och icke hade hällt balsam i såret, hwilket han, D., som egde en förträfflig balsam för detta ändamål skulle hafva gjort.
Denna D. är egentl. mjölnare och har wid quarnen inrättat en wattenkuranstallt, der han om sommaren emottager patienter särdel. från widt aflägsna trakter, der hans rykte hunnit blifva nog stort, att häfwa alla betänkligheter mot hans lärdomsprof, för lyckan att få komma under hans wård. Om han med sin wattenkur skadar eller gagnar kan jag ännu ej säga, måhända skulle jag vara böjd för att tro detta sednare, om jag ej twiflade för mycket på hans styrka i disgnosen. Emellertid förmår han icke heller att, lik en annan Bambastus Paracelsus, sköta sin praktik på vandrande fot, hwarwid han förstår att samla omkring sig en mängd menniskor, hwilka mindre förbluffas af priset på dropparne än hans billighet för "sitt beswär". Signerier och andra konster föraktar han ingalunda. "Jacob Jons" mor, enka efter en widt beryktad quacksalvare, är en storhet af andra ordningen och som jag tror, af teml. oskyldig art. Förmodligen menar allmänheten, att wid hennes mans, den store undergörarens, hädanfärd dock något af hans anda måtte hafwa kommit öfwer henne. A. och S. ehuru mina socknebor äro mig mindre bekanta, men af presten i Församlingen har jag hört att de ofta äro stadde på sjukbesök. För att nu närmare yttra mig öfver den nytta eller skada, som ofvan omskrifne practici möjl. kunna åstadkomma fordras dock att jag en längre tid blir i tillfälle att så der på afstånd följa gången af deras werksamhet. Icke har jag hittills sett något werkligen godt uträttas af dem, ehuru jag wäl en eller annan gång kunnat stöta på någon ordination, som antydt att de tänkt sig det ifrågawarande fallet riktigt. Snarare har jag då några gånger sett den werka direkt skadligt, såsom wid ofwanskrifne benbrott; wid ett fall af abscess i högra regio iliaca, der D. hade diagnosticerat bråck och som sådant behandlat densamma o.s.v. ett fall af luxatio humeri, der Erik Månsson diagnosticerat "sensträckning" och pat. t.f. deraf först efter 3:ne månader sökt mig för denna "sensträckning" som aldrig wille blifva bättre. I allmänhet åstadkomma de minst sagdt intet godt med sina åderlåtningar, stora quantiteter kräkpulver och skarpa laxermedel, för att icke tala om brännvin och arrac hwilka wid sjuksängen spela en betydande röle, om mest som medikament eller som traktering åt quacksalvaren må wara osagdt, men säkert är att brännvin ingår i de flesta kurer och tilloch med barnsängsquinnor förtära rikligt deraf.

Hernösand och Skogs provinsialläkarestation den 31 December 1863
Elis Nicolaus Carlgren
Prov.Läkare i Skogs distr.