Kristian Larsson
Institutionen för moderna språk, Uppsala universitet, Sweden
Download article
Published in: NORLIT 2009
Linköping Electronic Conference Proceedings 42:27, p. 335-349
Published: 2010-04-27
ISBN:
ISSN: 1650-3740 (print), 1650-3686 (online)
Teoribildningen kring ”opålitligt berättande” (”unreliable narration”) kretsar i regel kring jag-berättare. Men hur skall man förhålla sig till narrativ opålitlighet då berättaren inte är en del av fiktionsvärlden? Thomas Manns novell Döden i Venedig (Der Tod in Venedig; 1912) bildar utgångspunkten för min diskussion.
Dorrit Cohn (1983; 2000) argumenterar för ideologisk eller värdemässig opålitlighet – ”narrativ diskordans” – i Döden i Venedig. Konkret innebär detta att berättarens moralise-rande hållning gentemot huvudpersonen Gustav Aschenbach framstår som överdriven och missriktad. Med Wayne C. Booth (1974) kan man tala om ”stabil ironi” (eller ett ”ironiskt porträtt”): Berättarens auktoritet undergrävs av den implicite författaren. Det är dock tveksamt om berättarens ”värdesystem” i Döden i Venedig på något enkelt sätt kan beskrivas som ironi-serad av författaren.
I min analys tar jag fasta på två aspekter som Cohns begrepp utesluter. För det första den mimetiska diskursen. Exempelvis finns det inslag av otillförlitligt figur-perspektiv (fokalise-ring) i Döden i Venedig. För det andra ”instabil ironi” (Booth); det vill säga fiktionsprosans karaktär av oegentlighet och simulering; som inte behöver kopplas till en berättarfigur eller ett fixerbart värdesystem. I Manns novell är homoerotikens diskursiva ”kamouflage” (Detering 1994) särskilt viktig.
Primärlitteratur
Holmberg; Nils 1987; Thomas Mann: Döden i Venedig och andra berättelser; Stockholm: Bonniers.
Neugroschel; Joachim 1999; Thomas Mann: Death in Venice and Other Tales; New York et. al.: Penguin Books.
Thomas Mann: Gesammelte Werke in 13 Bänden (=GW). Frankfurt a.M.: Fischer Taschenbuch Verlag; 1990; [Lizenz S. Fischer Verlag; 1960; 1974.]
Thomas Mann: Große kommentierte Frankfurter Ausgabe. Werke – Briefe – Tagebücher (=GKFA). Frankfurt a.M.: S. Fischer Verlag; 2001ff; Heinrich Detering; Eckhard Heftrich; Hermann Kurzke; Terence J. Reed; Thomas Sprecher; Hans R. Vaget; Ruprecht Wimmer (red.) i samarbete med Thomas Mann-Arkivet (TMA) vid ETH; Zürich.
Sekundärlitteratur
Booth; Wayne C. 1974; A Rhetoric of Irony; Chicago: The University of Chicago Press.
––– 21983 [1961]; The Rhetoric of Fiction; Chicago; London: The University of Chicago Press.
Cohn; Dorrit 1983 [1978]; Transparent Minds. Narrative Modes for Presenting Conscious-ness in Fiction; Princeton; New Jersey: Princeton University Press. First Princeton paper-back printing; with corrections.
––– 1983; The Second Author of ‚Der Tod in Venedig’“; in: Benjamin Bennett u.a. (Hg.); Probleme der Moderne. Studien zur deutschen Literatur von Nietzsche bis Brecht; Tübin-gen: Max Niemeyer Verlag; S. 223–245.
Detering; Heinrich 22002; Das offene Geheimnis: Zur literarischen Produktivität eines Tabus von Winckelmann bis zu Thomas Mann; Göttingen: Wallstein-Verlag. Durchgesehene und mit einer Nachbemerkung versehene Studienausgabe.
Fludernik; Monika 1996; Towards a ‚Natural’ Narratology; London; New York: Routledge.
Harpprecht; Klaus 1996; Thomas Mann: Eine Biographie; 2 Bde; Hamburg: Rowohlt Ta-schenbuch Verlag.
