Svante Landgraf
Department of Management and Engineering, Quality Technology and Management, Linköping University, Sweden
Download article
Published in: On the Move: ACSIS conference 11-13 June Norrköping; Sweden 2013
Linköping Electronic Conference Proceedings 95:7, p. 55-58
Published: 2014-01-17
ISBN: 978-91-7519-563-6
ISSN: 1650-3686 (print), 1650-3740 (online)
En resa tar slut när man når målet. Bara den som är i ständig rörelse reser på allvar. Resan innebär inte bara att vistas på en främmande plats; för i stillhet blir varje plats snart välbekant. Den sanna resenären är drabbad av en rastlöshet; en längtan vidare; mot nya och okända mål; som lätt kan ge resan karaktär av flykt. Vad han eller hon flyr från är av mindre betydelse; men det är något välbekant; något i vardagen därhemma eller kanske något i den egna karaktären. I denna artikel undersöker jag hur några författare till reseskildringar under 1990-talet ständigt söker sig vidare; rastlöst; som en slags flykt mot eller från något okänt; och hur detta påverkar deras bild av mötet med det främmande och därmed skildringen av deras utopiska föreställningar. Det är Sven Lindqvist som reser till Sahara och det är Kristian Petris som söker sig mot allt ensligare öar.
Boye; Karin; Härdarna (Stockholm: Bonniers; 1927).
Lindqvist; Sven; Ökendykarna (Stockholm: Bonniers; 1990).
Lindqvist; Sven; Utrota varenda jävel (Stockholm: Bonniers; 1992).
Petri; Kristian; Den sista ön (Stockholm: Bonnier Alba; 1994).
