Konferensartikel

Ända sedan 1700-talet har upphovsrätten motiverats utifrån John Lockes natur-rättsliga föreställning om att varje individ har en odiskutabel rätt till frukterna av sitt eget arbete. Att författare; konstnärer och andra upphovsmän därmed har en naturlig äganderätt till sina egna verk är en grundtes som fortfarande präglar synen på upphovsrätten. Under senare år har denna tes mött högljutt motstånd; men det har alltid funnits röster som har ifrågasatt det självskrivna och naturliga i upphovsmannens rätt att begränsa andra människors tillgång på kultur. I detta paper tittar jag närmare på hur sådana motdiskurser har artikulerats i upphovsrättshistorien. Det en text vigd åt avvikare och nejsägare i den svenska riksdagsdebatten om upphovsrätt från mitten av 1800-talet fram till 1960 och den visar bland annat hur upphovsrättsfrågan på olika sätt inordnats i en politisk debatt där kritiken växelvis kommit från liberalt och socialistiskt håll. Avslutningsvis frågar jag mig vilka perspektiv dessa röster kan ge på dagens upphovsrättsdebatt och vad de kan säga om upphovsrättskritikens roll i samtidens politiska landskap.

Inga nyckelord är tillgängliga