Konferensartikel

Under andra hälften av trehundratalet komponerade romarinnan Faltonia Betitia Proba ett 694 versrader långt bibelepiskt cento med verser från Vergilius’ tre diktverk Bucolica; Georgica och Aeneiden. Under de föregående århundradena hade den romerske poetens texter i allt högre grad börjat läsas och skrivas ned i codices istället för i papyrusrullar och i viss mån kan denna materiella övergång betraktas som en förutsättning för centoteknikens genombrott i den senantika latinska litteraturen. I detta paper diskuteras denna och andra mediehistoriska aspekter av Probas cento; exempelvis vad handskriftsituationen kan säga om hur dikten recipierades under medeltiden och vad den senare utgivningshistorien förtäljer om hur den lästes i tidigmodern tid. Varför har vissa utgåvor hänvisningar till de ställen i Vergilius som verserna är hämtade från och andra inte? Slutligen en utblick utifrån dagens situation och tek-niska förutsättningar där Probas cento med fördel kunde ges ut i en hypertextedition; där käll- och modelltexterna omedelbart aktualiseras för läsarna.

Inga nyckelord är tillgängliga