Bergstingsprotokollen för Åtvidaberg, Östergötland (1788-1851)
                
                    Vid 1500-talets början sköttes den statliga kontrollen av bergsbruken
                  av Kammarkollegium eller Räknekammaren, som verket ursprungligen kallades.
                  År 1630 införde Gustav II Adolf Bergamt, men instruktionerna för
                  detta var tämligen ofullständiga. Riksrådet Carl Bonde
                  utarbetade ett nytt förslag till stadga för en bergverksstyrelse.
                  Förslaget trädde ikraft 1637. År 1744 ändrades Bergamt till Bergskollegium.
                    Landet delades in i elva bergmästardömen och
                från mitten av 1700-talet blev de 12 stycken. En bergmästare var
                ansvarig för varje bergmästardöme. Bergmästaren var
                tillsatt regeringen och underställd Bergskollegium. Bergmästaren
                skulle övervaka driften och döma i tvister vid en särskild
                domstol – bergstinget. Till sin hjälp hade bergmästaren sju
                nämndemän. Brottsmålen kunde variera med allt från fusk
                med invägning, betalning, tvister mellan bergsmän, bråk mellan
                arbetare eller stölder, för att nämna några. Större
                mål som dråp eller tvister om ägandeförhållande till
                skog, som skulle införlivas i driften, sköttes av
                häradsrätten som var den ”normala” domstolen.
                    
                    Bergstingen hölls en gång om året, vanligen
                i maj eller juni och utlystes från predikstolen i kyrkan senast tio
                veckor innan mötets början.
                    Under 1800-talets första hälft diskuterades
                specialdomstolarnas vara eller icke vara med utgångspunkt av
                liberalismens idéer. Avskaffandet av specialdomstolarna skulle
                åstadkomma en större likhet inför lagen, menade man och efter
                1851 försvann bergstingen och målen övergick till de vanliga
                domstolarna.
                
                Bergmästaredistrikt
                
                    Sverige var indelat i bergmästaredistrikt och Östergötland
                  tillhörde det 8:e bergmästaredistriktet. I distriktet ingick
                  från 1643 även Södermanland, Jönköpings, Kalmar och
                  Kronobergs län. Till Östergötland räknades också
                  Lerbäcks och Snaflunda socknars bergslag. Dessa övergick från
                  och med 1656 till det nybildade 5:e bergmästaredistriktet. Kronobergs
                  län flyttades 1694 över till det nybildade 9:e
                  bergmästaredistriktet och 1855 överfördes Jönköpings
                  län till samma distrikt. Från 1855 kom 8:e bergmästardömet
                  att bestå av Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och
                  Gotlands län. Den delen av Södermanland som fram till 1854 bestod av
                  Stockholms län lades samman med Upplandsdelen och flyttades till det
                  nybildade 3:e bergmästaredistriktet. En del av Jönköpings
                  län tillhörde 9:e bergmästaredistriktet redan från
                  1700-talet. 8:e bergmästaredistriktet upphörde vid årsskiftet
                  1874/1875 enligt SFS 103/1874. Databasen innehåller 1426 poster med uppgifter om:
                
                
                    
                    
                        Sida ur bergstingsprotokollen
                    
                 
                
                    - Län (Östergötland)
 
                    - Ort (Åtvidaberg)
 
                    - Kön (det förekommer även kvinnor eftersom de bodde inom bergstingets område)
 
                    - Datum (då brottet begicks)
 
                    - Paragraf i protokollet (inte paragrafen i lagen)
 
                    - Yrke
 
                    - Boställe/hemvist
 
                    - Namn (uppdelat i för- och efternamn)
 
                    - Kategori (typ av brott) 
 
                    - Beskrivning av brottet
 
                    - Domstolens utslag
 
                    - Anmärkning (övriga anmärkningar som inte kan skrivas i annat
                    fält)
 
                    - Antalet inlagor (d.v.s. antalet skrivelser som har med målet att
                    göra)
 
                
                Registrering
                
                    Registreringen omfattar perioden 1788–1851 med volymbeteckningen
                    AIbi:2–8. Perioden 1781–1787, AIbi:1, har inte registrerats på grund 
                    av att  materialet är mycket svårtolkat, vilket innebär att kvaliten 
                    inte kan   garanteras.
                    
                    All registrering har skett källtroget,
                    vilket betyder att alla  förkortningar, gammalstavning osv. har 
                    bibehålls. Undantaget är  datum som  skrivs på modernt sätt för att 
                    anpassa det till datamediet och underlätta  sökningar i databasen.
                    Registreringen är ett samarbete mellan Linköping University Electronic Press, ArkivData i Norrköping och Brukskultur Åtvidaberg. 
                    ArkivData  har skött registreringen och Linköpings universitet ansvarar för kvaliten.
                
                Referens till databasen
                
                    Landsarkivet i Vadstena, Bergstingsprotokoll, Åtvidaberg, Östergötland, 1788–1851, volymerna AIbi:2–8. 
                Linköping University Electronic Press https://doi.org/10.3384/db.bergsting
                
                Litteratur
                
                    Harryson, Johan. Brott och straff i Åtvidabergs bergslag. En
                  undersökning av de brottmål som avhandlades vid Åtvidabergs
                  bergstingsrätt åren 1822–1851. Opublicerad C-uppsats vid
                  Linköpings universitet. Linköping 1998.
                    Inger, Göran. Svensk rättshistoria. 1997.
                    Tillhagen, Carl-Herman. Järnet och människorna.
                  Verklighet och vidskepelse. Stockholm 1981