Konferensartikel

Till fiktionslitteraturens primära och performativt konstruerade spatialitet hör inte bara berät-tandets rum och diegesen; utan även det rum i vilken den tänkta eller implicerade läsaren placeras och förflyttas i olika riktningar. Så lyder utgångspunkten i denna studie; som med hjälp av en kombination av fenomenologiska; talaktsteoretiska; responsestetiska och narratologiska perspektiv söker nya svar på den urgamla frågan om litteraturens verkan. Litteraturen framträder här som en särskild form av riktad akt; i vilken det jag benämner ’lokalisering’ är ett centralt element. Detta samtidigt rumsskapande och positionsangivande grepp utgör den zon i vilken den apostroferade läsverklighetens dominanta sensorium aktualiseras och förhandlas inom ramen för läsakten; i ’lokaliseringen’ som grepp – så som detta realiseras i den stund läsaren svarar på textfenomenets manande gerundivum – blottläggs centrala aspekter av litte-raturens pragmatiska dimension.

I all korthet tillämpar jag min särskilda begreppsapparat och läsart och på ett par exem-peltexter: Aksel Sandemoses En flyktning krysser sitt spor (1933) och Albert Camus L’Étranger (1942). Analyserna visar att dessa texter inte blott tematiserar flykt och främlingskap; utan även – i den implicerade läsningens rum – skapar rörelser bort och avstånd till en initialt in- och tillskriven position. Och det är; menar jag; inte minst på denna responsnivå som dessa texter; liksom all dikt; äger rum som litteratur.

Inga nyckelord är tillgängliga