Konferensartikel

Fonetiska skillnader mellan finlandssvenska och rikssvenska

Mikko Kuronen

Kari Leinonen

Ladda ner artikelhttp://www.ep.liu.se/ecp_article/index.en.aspx?issue=006;article=011

Ingår i: Svenskans beskrivning 24. Förhandlingar vid Tjugofjärde sammankomsten för svenskans beskrivning

Linköping Electronic Conference Proceedings 6:11, s. 125-138

Visa mer +

Publicerad: 2001-01-25

ISBN:

ISSN: 1650-3686 (tryckt), 1650-3740 (online)

Abstract

There are big differences between Sweden-Swedish and Finland-Swedish on both the segmental and the suprasegmental level. Concerning vowel pronunciation the biggest differences are (i) the slight qualitative difference between the long and the short allophone of the same phoneme in Finland-Swedish; (ii) the non-peripheral character of Finland-Swedish pronunciation concerning high front and back vowels and (iii) the big durational difference between the long and short vowels in Finland-Swedish. Also; the pronunciation of most of the consonants is more or less different between these two varieties. But even though the segmental differences between Finland-Swedish and Sweden-Swedish are clearly audible the main and for the listener most obvious difference is in the prosodic character of these dialects. In Sweden-Swedish stress groups tend to be longer than in Finland-Swedish; in other words the number of stressed syllables is normally higher in Finland-Swedish than in Sweden-Swedish given the same utterance. The acoustical parameters of stress are also different: in Sweden-Swedish fundamental frequency and duration; in this order; are the main parameters of stress; while in Finland-Swedish duration is not correlated with stress in the same manner because even an unstressed syllable can be acoustically long.

The purpose of this paper is to present the main differences between Finland-Swedish and Sweden-Swedish. The following topics are discussed: the prosody of short stretches of speech; phrase prosody; prosody in morphologically complex words; vowel pronunciation and consonant pronunciation.

Nyckelord

Inga nyckelord är tillgängliga

Referenser

Ahlbäck; O.; 1971: Svenskan i Finland (andra upplagan). Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 15. Läromedelsförlagen; Stockholm.

Bannert; R.; 1979: Ordstruktur och prosodi. I: K. Hyltenstam (red.) Svenska i invandrarperspektiv: kontrastiv analys och språktypologi. Liber; Lund. 132-173.

Björsten; S.; 1996: Phonotactically determined allophones of the j phoneme in Swedish. TMHQPSR 2. 5-8

Garlén; C.; 1988: Svenskans fonologi (3. upplagan). Studentlitteratur; Lund.

Iivonen; A.; 1992: Tremulanttien fonetiikkaa ja typologiaa. I: A. Iivonen & R. Aulanko (red.) Helsingin yliopiston fonetiikan laitoksen julkaisuja 36. 41-76.

Kjellin; O.; 1995: Svensk prosodi i praktiken. Instruktioner och övningar i svenskt uttal; speciellt språkmelodin. (9. upplagan). Hallgren & Fallgren; Uppsala.

Kuronen; M.; 1997: Om vokaluttalets akustik i sverigesvenska; finlandssvenska och finska. Licentiatavhandling i Nordiska språk vid Tammerfors universitet. Opublicerad.

Leinonen; K.; 1981: Om finlandssvenskt s; tje och sje. Meddelanden från Institutionen för nordiska språk vid Jyväskylä universitet nr 2. Jyväskylä universitet; Jyväskylä.

Leinonen; K. & Pitkänen; A.J. & Vihanta; V.V.; 1982: Rikssvenskt och finlandssvenskt ljudsystem ur perceptionssynpunkt. I: P. Sirviö (red.) X Fonetiikan päivät - Tampere 1981; Tampereen yliopiston suomen kielen ja yleisen kielitieteen laitoksen julkaisuja nr 7. Tampereen yliopisto; Tampere. 163-218

Leinonen; K. & Pitkänen; A.J. & Vihanta; V.V.; 1990: Om rytmen i finlandssvenska och sverigesvenska - ett bidrag till forskningen om finlandssvenska. I: K. Nikula & A.J.

Pitkänen (red.) Svenskan i Finland. Skrifter utgivna av institutionen för filologi II vid Tammerfors universitet. Tammerfors universitet; Tampere. 49-100.

Lindblad; P.; 1980: Svenskans sje- och tje-ljud i ett allmänfonetiskt perspektiv. Akademisk avhandling. Travaux de l’Institut de linguistique de Lund XVI. Gleerup; Lund.

Lindblad; P.; 1986: Konsonanter. Institutionen för fonetik vid Göteborgs universitet. Kompendium.

Lindblad; P. & Lundqvist; S.; 1995: The groove production of some swedish sibilants - an EPG analysis. ICPhS 95 Stockholm. Session 30.11. Volume 2. 458-461.

Lindblad; P. & Lundqvist; S.; 1996: The production of some Swedish coronals. TMH-QPRS 2. 9-12.

Melin-Köpilä; C.; 1996: Om normer och normkonflikter i finlandssvenskan. Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 41.

Molde; B; 1971: Uttal och samhällsroll. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 44. Esselte Studium; Stockholm. 17-31.

Reuter; M.; 1977: Finlandssvenskt uttal. I: B. Petterson & M. Reuter (red.) Språkbruk och språkvård. Helsingfors; Schildts. 19-45.

Santesson-Wilson; J.; 1999: Finskt och finlandssvenskt konsonantuttal. C-uppsats i fonetik vid Lunds universitet.

Selenius; E.; 1974: Helsingforssvensk ettordsaccentuering. Akademisk avhandling. Publications of the Institute of Phonetics; University of Helsinki.

Vihanta; V.V. & Leinonen; K. & Pitkänen; A.J.; 1990: On Rhytmic Features in Finland- Swedish and Sweden-Swedish. I: K. Wiik & I. Raimo (red.) Nordic Prosody V. Papers from a Symposium. Painosalama Oy; Turku. 325-350.

Citeringar i Crossref